Aftonbladet – 5 juni 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 5 Juni. Medan man ännu har i friskt minne, hutusom just en af de embetsmän, hvilka bafva att uppehålla allmän ordning och rätt i härvarande samhälle, efter att hafva föröfvat ett högst vanhederligt brott, lyckats undkomnin, utan att man sett rättvisans arm röra ett finger för att sådant förhindra, ehuru anledningar om brottslighet, om då ej ännu till fullo styrkta, likväl icke saknats, är det alltför beklagligt att rättvisans tjenare, såsom förhålJandet varit med den i gårdagens blad omnämnde guldsmedslärlingen Frans Wilhelm Isacsson, skynda att gripa och såsom brottsling behandla en yngling, som gjort sig känd för en oförvitlig vandeloch emot hvilken någon angifvelse om brottslighet icke ingått, utan endast förekommit, att han, som utmärkt sig genom en ovanlig omtanka, 2arbetsambetoch sparsamhet, egt att disponera ett litet kapital, hvilket syntes något ovanligt hos en yngling inom hans klass. Jemlikhet inför lagen och lika rättvisa emot alla äro alldeles nödvändiga vilkor för bibehållande af lagarnes anseende såmt tillbörlig aktning för samhällsordningen. Man har väl icke ringaste anledning att betvifla, att den nuvarånde polisstyrelsen icke har till allvarligt uppsåt att sträfva för berörde mål, och vi anse Oss särskildt böra framhålla, att den nye polismästaren. alltid gjort sig känd för ett ej mindre rättsinnadt än humant förfarande, men man måste beklaga att, sådant oaktadt, kan inträffa, att personer af den arbetande klassen blifva häktade på så utomordentligt lösliga grunder som i anmärkta fall egt rum. För en ung man, hvars hela existens beror af det förtroende han såsom arbetare kan förskaffa sig, är det dock icke en ringa olycka att bhfva antastad som förbrytare samt insatt inom fängelsets murar. Han kan icke undgå attinse, det han skulle varit befriad från ett sådant missöde, om han hade. haft en annan: samhällsställning. Men hurw skall han då kunna bibehålla föreställningen om jemlikhet inför lagen, och huru skall detta förhållande bedömas af hela arbetsklassen, som känner sig i allmänhet träffad af den orättvisa som drabbat en af dess: ledamöter? s Vi ha ansett för en skyldighet att fästa särdeles uppmärksamhet å berörde förhållande, dels emedan man måste önska att den yngling, som här varit utsatt för ett efter alltrutseende så oförskyldt samt olagligt missöde, må offentligen få all den upprättelse hvartill publiciteten kan förbjelpa, och dels emedan den åsigt borde göras riktigt lefvande ej mindre hos vederbörande auktoriteter än Hos den stora allmänheten, att den ringaste och fattigaste eger att påräkna lika säkert skydd för sin person som den högst uppsatte eller den rikaste. Om man ej bibehåller denna åsigt fullkomligt ren, komma de moraliska samhällsbanden ovilkorligen att lossna och ingen yttre tvånvgsmakt förmår att ersätta dem. Hvad arresteringar i allmänhet vidkommer, borde man väl också taga till regel att dermed förfara varsamligare än som vanligen är fallet. Att häkta välfrejdade personer endast på lösliga misstankar har icke stöd af lag, strider emot den personliga friheten och säkerheten, samt medför utom alla andra större fel äfven den olägenheten att onödigtvis fylla de allmänna fängelserna samt öka det allmännas ändock nog dryga utgifter för fångvården: Om det skulle vara skäl att skynda med häktningar så vore det emot sådana för brott misstänkta personer, som kunna förmodas begagna friheten för att rymma landet och undandraga sig lagens näpst; men emot dem som äro i tillfälle att på. detta sätt komma isäkerhet emot strafllagens fordringar, ser mani allmänhet häktningsifvern sällan verksam: Fattigare personer, som sakna medel att rymma, åtminstone från riket, äro deremot mera blottställde för berörde ifver, och det är häri som