Aftonbladet – 4 juni 1852, sida 3

Ull ny behandung at andra kammaren. Tan sade att det i synnerhet varit yttersta högern, som bekämpat motionen, emedan den utgått från första kammarens högra center, för hvilken andra kammarens yttersta höger hyser stor antipati; denna partifraktion skulle likväl icke våga votera tvärtemot konungens budskap. Samma förhållande skulle äfven, enligt hr v. Manteuffels förmenande, vara med centrerna, hvadan han lofvade konungen ungefär 20 rösters majoritet, Men nu var förhållandet det, att regeringen i det kungliga budskapet begärde mycket mer än kammaren vägrat medgifva den 26 April. Följden blef ock att det som bekant förkastades. Centrerna ville icke gifva ministåren någon carte blanche, som deri äskades. Äfven yttersta högern voterade i massa emot budskapet, ehuru devuemanget för kronan hos en del gick så långt, att de (före voteringen) förklarade sig antaga budskapet, hvilket de likväl visste skulle blifva förkastadt. . Man har mycket skrifvit och talat om ett yttrande af grefve Arnim, som fälldes under den diskussion som föregick omröstningen. Han yttrade nemligen bland annat att han voterade för det kungliga budskapet emedan det var det första steget på den icke-konstitutionella vägen. Grefve Arnim, som är en temligen idefattig rhetor, sökte så godt sig göra lät förklara den inkonseqvensen, att han, som den 26 April hade voterat mot pärskapet, nu i samma fråga icke vågade sätta sig emot konungens vilja. Grefve Arnim är emedlertid en af Preussens minst konseqventa statsmän. Det var han som i Mars 1848 utfärdade förordningen om primärval till konstituerande församlingen, emedan, som han sade, man alltid borde vara ett steg före rörelsen. För närvarande är han en af hufvudmännen för junkerpartiet. Följden blef att konungen, som nu mer än någonsin fick öfvertyga sig om sina ministrars incapacit, på allvar började fundera på att göra sig af med dem. Äfven inom sjelfva kabinettet yppades stridigheter. Premierministern von Manteuffel -förebrådde inrikesministern von Westphalen att i hemlighet hafva arbetat emot pärskapet, för att behaga junkerpartiet, hos hvilket han har djupa försänkningar. Hr von Manteuffels speciella organ, Die Zeit, började anfalla hr von Westphalen, och hr Quehl skref artiklar mot inrikesministern, hvilken man redan trodde vara fallen. Å andra sidan öfverlemnade inrikesministern i förening med undervisningsoch finansministrarne ett betänkande till konungen, hvilket helt enkelt gick ut på konstitutionens upphäfvande och återgång till sakernas ställning år 1823! Den ed, hvarmed konungen, ministrarne sjelfve och alla embetsmän besvurit konstitutionen, kunde icke återhålla dessa förblindade och hårdnackade menniskor. Nämnde förslag, som hade ministerens majoritet för sig, bekämpades af hr von Manteuffel, hvilken så småningom vill göra sig af med konstitutionen på konstitutionell vägn, såsom man säger. En fraktion af yttersta högern trodde ock, att tiden ännu icke var kommen att bryta med det sken-konstitutionella system som vi hafva. Å andra sidan var konungen högligen förbittrad på hr von Manteuffel, som hade lofvat honom 20 rösters majoritet för sitt budskap, Det var en riktig ministerkris i ordets hela bemärkelse. Det påstås till och med att konungen redan hade börjat underhandlingar med hr von Ladenberg, som för en tid sedan var hr von Badowitz embetsbroder och som nu är ledamot af högra centern, om ieke inom kamrarne, dock inom landet. ; Nu kommo de ryska gästerna. Man vill veta att hr von Manteuffel beklagat sig hos kejsarinnan. Hennes Mej:t lärer icke hafva dökt sin broders vrede och säkert är att konungen för öfrigt icke skulle så länge hafva bibehållit hr von Manteuffel, om icke denne habile man varit ansedd säsom den der kunde göra allt hvad ban ville med kamrarte. Mer nu har denna illusion försvunnit. lmellertid skulle kejsarinnan hafva förklarat, att hon aldrig skule glömma de tjenster, som hr vor Manteuffel i November 1848 gjort buset Hohenzollern. Hon lofvade att lägga sig ut förl honom hos konungen. Kejsar Nicolaus har likaledes efter sin ankomst gifvit hr von Manteuffel audiens och emottagit honom ganska väl. Han skall hafva : klandrat dem som vilja brådstörta sakerna. Resultatet var att hr von Manteuffel slutligen fann sig betydligen styrkt och tröstad. Allt sedan kejsarens ankomst har förhållandet mellan ministrarne åter tyckts blifva godt. Kabinettet har för tillfället icke undergått någon förändring, och hr Quehl, ätvensom hans artiklar, ha blifvit desavuerade.Emedlertid är förhållandet för tillfället följande: ; Hr von Manteuffel vill sammankalla kamrarne till en fjerde och sista session, i Juni elier Juli. Denna session skulle icke få räcka längre än till den 7 Augusti, emedan den tid, på hvilken kamrarne äro valda, då utlöper. Hr von Manteuffels afsigt skulle vara att ånyo underkasta budskapet om pärssaken kamrarnes pröfning och söka åvägabringa någon öfverenskommelse emellan de båda kamrarne angående kommunalväsendets ordnandes Hr von Westphalen och hans anhängare bekämpa deremot ett ytterligare sammankallande af de lagstiftande kamrarne och påyrka utfärdandet af en provisorisk vallag för första kammaren. Det är en dof strid emellan dessa båda läger. Framtiden skall visa utgången. Hr von Mantenffel one att under tiden till kamrarnes sammankallande (i fall han i denna sak får sin vilja fram) kunna göra sig af med de kolleger, som ej äro honom till nöjes. Få se hur han lyckas. : RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. För någon tid sedan blef guldsmedslärlingen Frans Wilhelm Isacsson, i lära hos guld-: Ismeden Nyström, inmanad i häkte såsom varande misstänkt att på oärligt sätt hafva åtPad RT RT RA nt EA RI ft ae fn fr nt pro —— unset bal et TA EV rk fr bark