Aftonbladet – 4 juni 1852, sida 2

med folket och njuta följaktligen privilegiet att färdas fram utan fara eller afbrott. Den goda missionär hr von OCarlovitz hade vidtalt uttyckte sin benägenhet att följa oss på den önskade expeditionen, med vilkor att jag klädde mig i karlkläder. Hittills hade ingen qvinna vägat sig på en sådan expedition, och man försäkrade mig att jemväl Jag, som vågat så mycket, icke kunde företaga den med trygghet. Jag försåg mig skyndsamt med den erforderliga förklädnaden, och sålunda utrustad, drog jag med mitt sällskap tidigt ut en morgon. Vi gingo en lång väg genom trånga gator, belagda med breda stenar. Framför hvarje hus observerade vi en niche, hvari stod ett litet två eller tre fot högt altare; och som det icke var full dag brunno nattlamporna ännu. Denna lampbränning, ovilkorlig för Chinesarnes gudstjenst, måste förtära en myckenhet olja. Så småningom öppnades bodarne, De voro mestadels små fyrkantiga rum, utan framväggar. Varorna lågo dels i öppna lådor, dels på bord, bakom hvilka bodegarne vanligen sutto sysselsatta med något arbete. Från ett hörn af boden förer en trång trappa till husets öfre afdelning, som innehåller familjens boningsrum, Här, likeom i Turkiets stöder, äro särskilda gator fyllda med särskilda handtverkare och varot; den ena upptages uteslutande af glasförsäljare, en annan af sidenhandlare, o.s. v. Vid en af Cantons gator, hvarvid alla doktorer bo, äro de bodar som der finnas, epothek, ty i China öfvas läkareoch apothekare-yrket at