Aftonbladet – 4 juni 1852, sida 2

en filantropisk fantast; A. B. är en samhällsomstörtare , som nedsvärtar regeringen, utsår split mellan samhällsklasserna, retar de lägre mot de högre. Vidare: A. B. är en naturdyrkande hedning; A. B. är en muhamedansk fatalist; A. B. är en presthatare och separatist och qväkare och puritan och helgon. Vi skulle kunna fylla ett helt nummer med uppräknandet af hvad A, B. är och icke är. Med ett ord, det finnes icke ett tadlande epitet som ej tillika med sin raka motsättning blifvit slösadt på Aftonbladet. Man må dock icke föreställa sig att detta är sagdt i hatfull mening. Tiden och dess fortsättning i Svenska Tidningen andas idel godmodighet och faderlig välmening. Ett prof på denna ä:skliga vänlighet mot olika tänkande är det råd vär ädle Cassagnaci sin sista artikel ger oss att lemna Sverige i fred och flytta till Amerika, Vi tacka för välmeningen och tvifla ej att Sv. Tidningen skulle med nöje se att vi följde hennes råd genast, om möjligt redan före nästa prenumerationstermin. Men vi beklaga att vi för närvarande jej kunna uppfylla ena så rimlig önskan. Vi veta mer än väl huru obehaglig den del af våra grundlagar, gom tillstädjer tryckfriheten, är för mången af våra sallvarsamma statsmän.; Ivi känna att åtskilliga saker varit påtänkta j denna väg, och vi anse för ingen del omöjligt att den Napoleonska eller ryska presslagstiftningen har så lifliga beundrare hos våra konservativa reformatörer, att rådet om en utflyttning i godo, medan ännu är tid, ej kan från vår ädle medbroders sida synas alldeles obefogadt. Det är också måhända otacksamt att ej följa det. Men så länge grundlagen tillstädjer oss ett fritt ord i landets angelägenheter, anse vi för vår pligt att stanna på vår post, äfven om det skulle göra Sv. Tidninger obehag. Öfver de af Sv. T. omtalade privationerna få vi väl trösta oss så godt vi kunna, och hvad särskildt beträffar ljudet af pressbengeln, som enligt Sv. Tidningens förme nande är så ljuft för vårt öra, så märka vi knappt någon saknad så länge vi hafva der lyckan att tid efter annan, om också icke dag. ligen, förnimma ljudet af den pressbengel, som med eller utan B.-märke stönar och arbetar i den Svenska Tidningen.