Aftonbladet – 4 juni 1852, sida 2

ak och på tvenne sidor väggar, de andra sidorna lemnas öppna. De innehålla två eller tre, stundom fyra kistor, som hvila på träbänkar. Kistorna äro giorda af urholkade trädstammar. De små byar och husgrupper hvarigenors vi passerade utmärkte sig genom fattigdom och smuts. I alla dessa såg jag en myckenhet af fjäderfå och svin, men under hela vandringen endast två hästar och en buffel. Dessa djur tillhörde en mycket liten art. Då vi voro nära slutet af vår vandring, mötte vi ett liktåg. Dess annalkande förkunnades af en missljudande musik, och vi hade cnappast tid att gå ur vägen, förrän processionen nästan springande framtågade. Först sommo musikanterna, följda af några personer (sannolikt den dödes slägtingar), derefter buros två tomma palankiner, följda af kistan som var gjord af en urholkad trädstam. Den bars på en stång. Processionen slutades af några prester och en lång rad af folk som följde blott af nyfikenhet. Öfverstepresten bar en hvit hufvudbonad med tre toppar som icke var olik tre sammanfästade harlekinsmössor. De görjande (hvilka alla voro män) buro ett hvitt tygstycke endera knutet kring armen eller lindadt kring hufvudet. Hvitt är den färg chineserne bruka till sorgdrägt. De äro särdeles ömtåliga i fråga om döden och det anses högst opassande att i samtal häntyda på den. Då de tala om en begrafning, kalla de den sett hvitt uppträde,.