Aftonbladet – 4 juni 1852, sida 2

— Rörande det uppträde, som föreföll på Beckaskog söndagen den 23 sistl. Maj om aftonen, har landssekreteraren Olson, som påföljande dag höll polisundersökning på stället, meddelat Skånska Posten följande vid förhöret utrönte upplysningar: Sedan en del bohddrängar från Kiaby och trakten deromkring på e. m. ankommit till Beckaskog och ä det närbelägna värdshuset intagit en god portion spirituosa, så att de blifvit temligen upprymda,, hade de kl. vid pass 9 om aftonen, gående i bredd på den icke särdeles breda väg, som leder från nämnde värdshus upp till gärden, mött 4 aå 5 personer af stallbetjeningen, stadda på väg till värdshuset för att intaga aftonmåltid, och å hvilka drängen Per Persson, af föregifven orsak att han vid förbigåendet blifvit skuffad utaf en af betjeningen, började utdela slag med knytnäfvarne, hvarvid äfven ätskilliga af P:s sällskap blefvo honom behjelplige. Men som stallbetjeningen sökte undkomma genom att springa mot värdshuset, uppstod för tillfället icke något vidare slagsmäl, ehura P. och flere med honom från vägen upptogo stenar, dem de, springande, slungade efter stallbetjenterne. Desse sednare qvarstannade omkring en half timma på värdshuset för att äta qvällsvard tillsammans med en del af lakejerne, hvilka förut ditkommit, hvarefter de alla begäfvo sig äter på väg upp till gärden, gäende en del enstaka, en delisöälskap. Under vägen möttes de af bonddrängarne,-af hvilka P. var särdeles uppbragtmot. betjeningen i följd af hvad som förut passerat, och passade på tillfälle att ytterligare få klä dem, för hvilket ändamäl ej mindre han än nägra af de öfrige drängarne försett sig med knölpåkar. Af en äbo varnades P. och uppmanades att stilla sin vrede samt aflägsna sig; men han afvisade alla tillsägelser under tecken till ursinnig vrede. Framkommen till stället, der P. och hans sällskap stodo, blef betjeningeu genast öfverfallen med slag, utdelade med knölpåkar, och som betjeningen då satte sig till motvärn, antog bataljen en häftigare art, derunder de stridandes antal ä bäda sidor ökades och de drogo sig uppåt inkörsporten till stallgärden. Under denna konflikt blef gärdsdrängen Gustafsson så illa slagen i hufvudet af P., att han mäste införas till lasarettet, der han för närvarande värdas, utan att läkaren ännu kunnat yttra sig rörande de möjliga följderna af sären. Näst oftanämnde P. Persson var Ola Persson den som, enligt hvad hittills kunnat utrönas, ifrigast deltog i slagsmålet; men i hvad män de öfrige bönderne deruti deltagit, har ej ännu kunnat utredas, enär de af betjeningen icke voro kände, och först genom Pers och Olas uppgifter blifvit till namnen bekanta. De äro kallade till förhör framdeles. Under det slagsmälet fortgick utanför och fill en del inne i porten, kom h)fmarskalken grefve von Rosen, om förhällandet underrättad, tillstädes för att söka afstyra oväsendet, och då han i porten begaf sig in bland de stridande, utan att gifva sig tillkänna, erhöll han ett käppslag, utdeladt af Ola, som likväl vid tillfället icke visste hvem han slog. Emellertid drogo de stridande sig ut från porten på vägen och fortsatte:slagsmålet; ren sedan ett par lakejer ropat, att H. K. H. Kronprinsen ämnade sig ner, sprungo bönderne frän platsen och begäfvo sig hemåt, hvarmed slagsmälet upphörde. —Lv———————