Aftonbladet – 3 juni 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 3 Juni. I fråga om jernvägar hysa många den åsigten, att deras upprättande bör helt och hållet öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten och staten icke för dem ikläda sig några förbindelser eller bestrida några utgifter. Då de;kunnamed ekonomisk vinst anläggas, kommer den enskilda omtankan nog att derom draga försorg, och så länge de icke lofva en sådan vinst, är det ej skäl-att för dylika -an läggningar mer än för andra industriföretag belasta statskassan. I de länder der staten låtit bygga jernvägar eller understödt sådana med stora penningeuppoffringar, har följden blifvit betydlig statsskuld, och som man fruktar denna de europeiska samhällenas kräfta, vill man heldre afstå från fördelarne af jernvägar än erhålla dem emot förbindelser å statens sida, hvilka kunna anses utgöra en direkt eller indirekt statsskuld. Då vi hört dessa ågigter äfven framställas med särskild tillämpning emot Köping-Hultbanan och den räntegaranti som vårt statsverk för densamma skulle åtaga sig, kan det icke vara ur vägen att derom nu yttra några ord. Om jernvägarne vore att anse blott såsom industriföretag, så vore det väl också klart att staten dermed icke skulle taga någon befattning. Den kunde dertill lika litet hafva mnägra åligganden, som att anlägga fabriker, mekaniska verkstäder eller andra dylika industriösa inrättningar, äfven om de vore än aldrig så nyttiga för folket. Aldraminst bör sådant ske hos fria folk, till hvilkas samhällsutveckling det just hör, att folket sjelft skall så mycket som möjligt draga försorg för sina angelägenheter. Det kan visserligen anstå vicekonungen af Egypten att låta för sin räkning göra industiietablissementer; sådant kunde till och med vara ursäktligt i Ryssland; men i andra mera civiliserade stater bör det icke kunna komma i fråga, helst sedan de franska socialisternas spekulationer på natioralverkstäder. kantrat. Men jernvägarne äro något helt annat än dylika industriföretag. Med vanliga industriföretag kunna jernbanorna hafva det. gemensamt, att de blifva föremål för enskilda personers spekulation, hvilka deri nedlägga kapitaler under förhoppning om godtgörelse genom afgifterna från den trafik som skall-komma att ega rum på jernbanorna, ungefär som enskilda bolag låta bygga ångbåtar för att förtjena på detta kommunikationsmedel: Enskilda bolag ha också; synnerligen i England, låtit bygga vanliga vägar, i beräkning på godtgörelse genom vägafgifter. Men om jernbanorna från denna synpunkt visa sig såsom industriföretag då. de anläggas i följd af enskild spekulationsanda, så förändrar detta icke deras natur att vara allmänna vägar, hvilkas anordnande på ett för det allmänna ändamålsenligt sätt samhället eiler staten alltid måste taga i betraktande. Så snart den enskilda omtankan härvid kommer staten till hjelp, bör den deraf begagna sig, medan denna hjelp erhålles för bästa priset. Staten kan dock härvid icke förbise att de allmänna vägkommunikationerna, de må då bestå af vanliga landsvägar, chaussåer eller jernbanor, äro af ett så allmänt inflytande på hela samhällslifvet, ej mindre det politiska och moraliska än det industriella, att ordnandetaf dessa kommunikationer icke kan öfverlemnas åt slumpen. Om derföre den enskilda företagsamheten här: ej erbjuder sin tjenst, måste staten sjelf genom större eller mindre uppoffringar -mellankomma, antingen direkte eller genom kora munerna. Detta öfverensstämmer också med erfarenheten från alla länder. Man kan således-icke anse att: staten bör taga sin hand från jerhvägarne på den grund att de tillhöra den enskilda företagsamheten liksom andra industriföretag; men deremot bör det allmänna i fråga om dessa vägar såväl som andra allmänt nyttiga anlöggningar låta den enskilda spekulationsandan så mycket som möjligt komma sig till biträde, emedan den erhålles för bästa priset, och emedan dess utbredda verksamhet är af det mest välgörande inflytande på folkets utbildning till rikedom, humanitet och politisk sjelfständighet.