Aftonbladet – 2 juni 1852, sida 2

— I sista numiner af Budbäraren, göras åtskilliga anmärkningar emot de utaf oss yttrade åsigter rörande jernvägsfrågan, hvarvid bland annat anföres följande : Vi tro för vär del, att Aftonbladet har mindre väl betänkt sig, då det i denna fräga aldrig tagit i betraktande, att nägot äntagligt förslag ötver verkliga kostnaden icke finnes. Säledes kan det befaras, att vederbörande intresserade här följt samma system, som vi vid vissa andra spekulativa företag sett begagnadt, då fräga-är att låta staten betala, nemligen, att uppgifva förslagsvis kostnaden sä stor, att det bolag som får anslaget, icke behöfver använda mera än hälften dertill, och således får det färdiga arbetet samt dess framtida inkomster i ren present., Straxt derefter yttrar Budbäraren, att den i ett föregående nummer visat, att jerivägar borde kunna här i landet anläggas för omkring 2 å 300,000 rår bko pr mil; och här är fråga om en jemväg på 15 mil, som skulle kosta tio millioner i stället för fyra å fem. Vi anse oss häremot endast böra erinra, att förestående röjer allt för mycken obekantskap med sjelfva frågan. Förhållandet är nemligen att jernvägen aldrig blifvit beräknad att kosta tio millioner utan endast fem, således ungefär den summa som Budbäraren sjelf uppgifver såsom antaglig. Skulle den verkliga kostnaden för jernvägen understiga fem millioner, så skulle dessutom statens räntegaranti i förhållande dertill minskas. Statsverket är således här icke blottställdt för att få vidkännas någon utgift som ej motsvaras af den som verkligen egt rum. Också äro alla anledningar för handen, att den beräknade kostnaden för jernvägen, fem millioner, snarare är för låg än för hög, och vi ha vid sådana förhållanden funnit oss kunna förorda jernvägsanläggningen, utan att dervid stödja oss på ett i alla detaljer utfördt och kontrolleradt kostnadsförslag, emedan statens räntegaranti aldrig kan komma att beräknas för högre summa än fem millioner, och skulle anläggningskostnaden blifva mindre, får staten också i mån derefter ett mindre ansvar. Här finnes således icke ringaste anledning att tala om presenters åt det blifvande bolaget. Men om Budbäraren sålunda visat, att den ej tagit kännedom om sjelfva jernvägsfrågan, så har den äfven ådagalagt, att den ej genomläst våra artiklar i ämnet, då den antyder att vi skulle förordat jernvägens utförande efter grefve von Rosens plan; likväl med en visad förkärlek för en förändring som kunde gälla vissa egendomar och bruk i trakten mellan Hult och Svartå. Vi ha så mycket mindre visat någon dylik förkärlek, hvilken om den förefunnits varit ganska klandervärd, som vi tvärtom uttalat den åsigt, att frågan om jernbanans sträckning från Svartå till Hult icke borde definitivt afgöras förr än genom ytterligare och fullständigare lokalundersökningar och beräkningar blifvit utredt, hvarest denna del af jernvägens sträckning med största fördel för sjelfva saken , bör ledas. En sådan åsigt kan dock icke anses. innebära hvarken något förord för grefve von Rosens plan eller för några vissa egendomar; och hvad jernvägens krökning till egendomarne Ölsboda, Degerfors och Björneborg vidkommer, så hafva vi till och med förklarat denna krökning bestämdt böra förkastas. RR