Aftonbladet – 29 maj 1852, sida 3

att ångra sig. : Ludvig kommer visst snart il en briljant sfer, han kunde göra anspråk på ett bättre parti, Anna Greta är en ganska fattig flicka. Se så, tänkte doktorn, nu kommer den förb— fattigdomen fram. Det var just det jag fruktade, att han skulle misstänka mig för en sådan uselhet. Nej,, skrek han, tro inte så dåligt hvarken om Ludvig eller mig. Om hon vore fattig som en tiggerska, om hon, salva venia, ej hade kläderna på kroppen, så skulle det inte lägga minsta hinder i vägen för bond som :en gång är ärligt öfverenskommet. T Nenej: men, Gudnås!, suckade Lönner. Nu uppstod åter en paus. Tvärtemot hvad man skälte trott, var det doktorn som var mest. förlägen. Det var kanske. derföre att han mest led af en så oerhörd händelse, att hvad kan en gång beslutit, ej skulle gå igenom. 1 Siutligen sade Lönner: Jag får väl berätta för bror en märkvärdig händelse. Inte just så märkvärdig i och för sig sjelf, men märkvärdigt att den skulle inträffa just nu. Det har anmält sig-en annan friare till min dotter.v Nå vassera tre, det är ju visst ingenting märkvärdigt det. Det vore väl underligt om inte en sådan flicka som din dotter skulle få friare, en på hvart finger, ora hon sträckte ut sina begge händer., Men hon har inte sträckt ut sina begge händer, hon har inte sträckt ut sitt minsta finger efter honom, det försäkrar jag; ban har kommit alldeles af sig sjelf. Men du må tro, att jag med all makt satt mig emot. .. Men Herre Gud! Hvarför det? Jag begriper inte hvad en far kan ha emot att en hederlig karl i all tukt och öra friar till hans dotter. Jag förutsätter att det är en hederlig karl, Hvem är det? : N Åjo, en hederlig karl är det visst, Du känner honom nog, den unga Möller, som arrenderar egendomen här bredvid. Det värsta är att flickan — du måste förlåta henne, hon visste ju inte alt hon var förlofvad med Lud