Aftonbladet – 29 maj 1852, sida 3

rit. Jag håller så mycket af dig, att du skall slippa bli min sonhustru. Du vill inte ha Ludvig, det är rätt, du har gjort ett mycket bättre väl. Låt inte öfverta!a dig att, ändra dig; det är mycket fult när en flicka vacklar fram och tillbaka. Stå fast du. ; Farbror vet då allf? frågade Anna Greta, gladt förvånad. Ja, ja — jag vet allt, och gillar det fullKomligt. Om du. gått omkring med ljus och lykta och letat, så hade du aldrig Kunnat finna en bättre man. Möller är en krona; hvad är Ludvig emot. honom? Nå nå, Ludvig kan väl också vara bra nog, men ser du, jag vill inte gerna skilja mig ifrån min son, och jag — det vet du — jag är en elak satgubbe, grälig och stygg. Du skulle aldrig ha haft någon fred i huset. Jag kan inte lefva, om jag inte får träta, minst tre gånger om dagen. Det skulle ha tagit lifvet af dig, det skulle ha blifvit annat än din beskedliga far, som du kan linda om fingret. Gud bevare dig, kära barn! : Jar, sade Anna. Greta, skrattande, det är just också det som har skrämt mig så förfirligt. Med Ludvig skulle jag möjligtvis ha kunnat någorlunda komma öfverens, men . . . Men inte med mig, ja ser du det. Nej nu får du inte någon tråkig svärfar, som gnatar på dig, du får styra och ställa. alldeles som du vill. Det vill säga, som Möller också vill; ni begge komma nog att dra ens, detär jag säker om. Men efter du nu varit så förnuftig, så skall du vara lite förnuftig till, det får du inte neka mig. Ser du, det ären hel hop saker, som man kan behöfva, när man gifter sig. Och efter jag håller så mycket af dig, och du är så snäll och inte vill bli min sonhustru, så skall du inte neka mig, att få hjelpa dig litet till din bosättning. Tack söta farbror! Det tar jag emot med glädje. -Jag för ingenting i boet, och Anton, stackare, ha nog fått sträfva. Iivad som kan bidraga till någon lättnad för honom, tar jag med tacksamhet emot. ,Tack för det, att du inte gjorde några kru