så blyg, att han ej äfven skulle låtit mig veta det. Jag håller rätt mycket af Ludvig, och om han begärt min hand, nemligen innan jag lärt känna Anton, så är det möjligt att jag ej svarat nej. Och säkert är det attjag då kommit att hälla af honom ännu mera, och att ingenting kunnat bryta den förbindelsen; men att jag aldrig haft en tanke ditåt, det kan jag heligt försäkra. Och lika litet kan jag. förmås att bryta den förbindelse jag nu ingått, äfven om Ludvig skulle önska det, som jag alldeles ej tror. — Ej en gång om jag sjelf skulle önska det, hvilket visst ej: är händelsen. Tvärtom är jag fullkomligt öfvertygad, att hvad som skett: är det bästa. Ludvig kommer att bo i en stad, i en mindre stad att börja med, och äfven det är mig motbjudande. Han kommer förmodligen att stiga temligen högt, att få en förnämare umgänges-krets, Jag skulle ej väl trifvas, ej rätt väl passa bland hans omgifning. Jag skulle aldrig fortfarande kunfia vara för Ludvig; hvad jag vet att jag skall bli för Anton. Och dervid blef det. Alla Lönners föreställningar studsade emot hennes bestämda beslut, och, han måste medge det, hennes förståndiga motskäl. Ja ja, utbrast han slutligen, du kan ej-ha gå orätt, jag finner det väl, du har alltid varit en förståndig flicka, men Gud tröste mig för den doktorn! ; . Och, 0 jämmer! just nu körde den fäörförliga doktorn in genom porten.