varder nämnde yrkande, säsom obetogadt, ogilladt., LITTERATUR. Resa i Förenta Staterna af P. iljeström. Första Delen. Stockholm, 1852. 8:o (XIV och 424 sidd. jemte flera träsnitt). Svårligen har någonsin ett borgerligt samhälle eller ett folk gifvits, om hvilket underrättelser och omdömen varit så skiljaktiga, för att icke säga så helt och hållet stridiga, som om Nordamerikas Förenta Stater. Och dock har säkerligen icke något utomeuropeiskt land på sednare tider varit så ofta både berest och beskrifvet af europeer, som just detta. Orsakerna till denna förvånande stridighet i uppgifterna om ett land och ett folk, der likväl allting just företrädesvis synes ligga öppet för offentligheten och således lättare borde vara tillgängligt för den aktgifvande forskaren, torde vara flerahanda. Sjelfva mångfalden af dessa stater och deras i många fall verkliga olikhet samt inbördes oberoende, de resandes alltför vanliga benägenhet att af enskilda eller tillfälliga erfarenheter draga slutsatser till allmänna förhållanden, eller att här af förbållandet inom en eller annan stat sluta till ett likartadt inom hela unionen, — dessa vanor eller ovanor, dessa förutfattade meningar eller inrotade fördomar, hvilka den europeiske resanden gerna medför från den gamla verlden, och hvilka alltför ofta hindra honom att lugnt och opartiskt betrakta förhållandena i den nya, — denna ensidighet och ofördragsamhet, än politisk, än religiös, än social, än nationell, hvilken icke så sällan förleder dem ene att måla i svart hvad den andre målar i rosenrödt, eller kommer resenären att, kanske ofta omedvetet, sluta öga och öra för allt hvad som icke faller honom i smaken, men att deremot med begärlighet uppsnappa hvarje droppe, som kan stärka vattnet på hans egen hemgjorda qvarn, — alla dessa omständigheter torde icke litet bidraga till de idkeliga motsägelserna i europeiska framställningar af amerikarska förhållanden. Mera likväl måhända än allt detta inverkar de flesta resebeskrifvares: egenskap att endast vara hvad man plägar kalla turister, ett slägte som, enligt hvad bokmarknaden utvisar, ökats otroligt, i samma mån som ångbåtar och jernvägar i så hög grad lättat kommunikationerna mellan vidt aflägsna länder och i så många afseenden förvandlat resandet ifrån en möda, som kostade både mycken tid och mycket pengar, till ett jemförelsevis numera lättköpt nöje. Turisten skiljer sig, såsom bekant är, från andra resande derigenom, att han icke har något bestämdt ändamål med sin resa, utan blott reser för att resa eller för att hafva rest, och för att sedermera kunna tala om hvar och huru han rest. Ett samtal vid middagsbordet på ett hotell, en blick i ett eller annat tidningsblad, ett ord som wundfaller en medpassagerare på ångbåten, i diligensen eller i en ompibus, är för honom nog för att derpå grunda en allmän karakteristik af gederna, bildningen och tänkesättet i det land han genömflyger. Och ju finare hans egen så kallade verldsbildning är, eller ju vissare åtminstone hans egen föreställning om sin besittning i detta afseende är, desto större är äfven vanligen den säkerhet, hvarmed han af dylika-flyktiga och tillfälliga intryck låter hänföra sig till allmänna slutsatser och afgörande domslut. Vi vilja ingalunda neka, att det ju understundom kan vara underhållande nog att äfven följa en resande af detta slag på hans utflygter. Är det en snillrik eller älsklig eller naivpersonlighet, som sålunda framlägger sina intryck samt i och med detsamma likasom sitt eget inre för läsaren, så kan bekantskapen dermed någon gång gifva denne en ersättning för den saknade noggrannheten uti de iakttagelser af det yttre, som man eljest företrädesvis borde vara berättigad att vänta uti en resebeskrifning. Men om land och folk må man icke. vänta någon tillförlitlig kännedom uti resebeskrifningar at detta slag. -De äro endast att anse såsom oändliga, med mer eller mindre virtuositet utförda variationer på ett och samma tema, detsamma som redan Sterne i sin Känslosamma Resa och Wallenberg i Min son på galejan: hvar på sitt vis anslogo. Att för öfrigt detta tema låter variera sig i mångfaldiga tonarter är lika naturligt, som af erfarenheten nogsarat bekräftadt. Man erinre sig t. ex. bland den nyare tidens turister blott Chateaubriand och furst Puckler-Muskau, Laemv— EEE