Aftonbladet – 27 maj 1852, sida 2

opinioner och beslut, nvarom MASPeBarne så många gänger burit vittnesbörd, att denna af pluraliteten af länets räntegifvåres ombud uttalade önskan skulle-hos ena eller andra statsmakten vinna afseende och föranleda en lösning af frågan på ett sätt, som med samma önskan öfverensstämde; men att det icke bordå förtänkas de deputerade, om de Bn-icke frångingd sin yttrade äsigt i ämnet, då denna icke kunde-anses grunda sig på något hugskott, utiiivore en följd af mogen öfverläggning och tillräcklig erfarehhet om olämpligheten af räntepersedlarnes bibehäflande till större eller mindre del, och att Mengel ieke kunde fatta, att uti uttalandet af en sädgn äsigt låge nägot otillbörligt, då enhvar svensk undersäte ju vore obetaget att hos Kongl. Maj:t göra underdänig ansökning eller framställning i hvad ämne som helst, hvilket destoheldre bordevara hätldelsen då Kongl. Maj:t behagat infordra dess undersätares yttrande i en sak af sä stor vigt, som deu nu förevarande? Häremot anförde hr kammarherren Tersmedenhufvudsakligen, att Kongl: Mej:t genom beslutet att höra räntegifvare i-hvarje särskildt läns icke äsyftat att räntegifvarne skulle framkomma med förslag till nya grunder för grundskatternes utgöfand, tan att det endast älåge de deputerade att yttra tig, hurävida de ansäge de föreslagne skattetitlarne varå för lånet lämpliga eller önskade deras omflyttning till eller ombyte mot andra skattepersedlar, Som kunde anses, lämpligare; att en motsatt behandling af det ärendey hvarom nu vore fråga, stode i uppenbar. strid mot Kongl. Maj:ts vid sednaste riksdagen till Ständerna aflätna nädiga proposition i ämnet och Ständernas derå afgifna underdäniga svar, samt att Kongl. Maj:t väl vore obetaget att vid en blifvanderiksdag föreslå Rikets Ständer bibehållandet af flera eller färre räntepersedlar, på sätt Kongl. Maj:t då, med afseende röntegifvares i de särskilda länen gjorda underdåniga framställningar, kunde finna för godt, men -detemot icke framlägga ett förslag, som icke gde någon grund uti det af Konung och-Ständer redan fättade beslut; att br Mengel bade: fullkomligt rätt i sitt pästäende, det svenska undersäter egde att Halkas tronen med underdäniga ansökningar is hvilket ämag ehelst inom Jaglighetensogränsor, i följd hvaratäven lir Mengel och huru mänga. somhelst vore oförhindrade att till Kongl. Maj:t ingå med e0skrift, som innefattade deras underdåniga ansökan om en reform i skåtteväsendet i öfverensstämmelse IAed deras derom uttaladeäsigt, men att detta vorb en sal) ock n ant nah skyldigheten: att gifva svar på fal; att-en sådan skyldighet redan följde af gramnlägenheter man öch man emellan, men vore en-ovilkorligt bjudande pligt, dä Kongl. Maj:t täcktes inhemta dess undersåters yt: rande öfver frågor, tillräckligt 20tydda och bestämda för att kunna missförstäs; att, då fråga nu vore att höra räntegifväres mening i afseende -ä antalet och beloppet af de skattepersedlar, som för. framtiden borde i detta län bibehållas, vore denna. frågas besvarande endv föremålet för :räntegifrarnes hörande orh att underlätenheten af -ett sädant svar möjligen skulle: medföra ett tillkännagifrande åf Kongl; Maj:t hos Rikets näst härefter satomanträdande Ständer att Upsala läns räntegifvares ombud ensamt brastit i de ras undersåtliga skyldighet att afgilva svår på den af Kongl. Måj:t fråmställda fråga och sålundå underlåtit att hörsamma Kongl. Maj:ts bud och befallning. Landshöfdingen erinrade ytterligare, att ett fortsatt vidhållande af den äsigt i hufvudsaken, hr Mengel uttalat, vore lagstridigt utan att kunna hindra genomförandet af en länge önskad förenkling: uti grundräntornes utgörande; att ehuruväl deputerade icke kunde: törvägras att yttra sin mening i Saken; torde de likväl bösitina, att de icke hitkommit i-andamäl att uppträda med förslag, stridande emot fullt bestämda, af Kongl. Maj:t i näder angifna grunder och att landshöfdingen, som tillförene vid såmånga tillfällen, då länsdeputerade inför Honom sammanträdt för att rädpläga uti länet rörande angelägenheter, hatt att glädja sig ät den goda anda ort Samdrågt som alltid varit rädande, icke ville föreställa sig, att deputerade skulle undandraga sig att efterkomma hans bäde på tjenstepligt-och öfvertygelse grundade uppmaning att utan öfverilning taga i öfvervägande hvad Kongl, Maj:t föreslagit och deröfver Sig yttra, helst pluralitetens vidblitvande af sin mening sä tillvida kunde förena sig med lydnaden för. Kongl. Maj:ts befallning, som de deputerade kunde, jemte förklarande, att de fortfarande ansägo alla gratidräntorg. förvand ling i en bestämd penningeskatt vara äMmpligast, lik väl, enär denna önskan i och för sig ensamicke vore :ts och rikets stånderg hes ut, förenlig med Kongl. Maj J fr ingingo i besvarande af de nädigst amställde frågorne till vinnande af-den upplysning Köngl. Maj:t för en närmare utredning af saken ex vara erfor: derlig — ett förfarande, som på e2 808 förenade fallgörandet af deras undersätliga pligt med bevarandet af deras öfvertygelse: och ansäg Sig landshöfdingen, för attytterligare inskärpa i deras minne ordalydelsen i kongl. brefvet den 21 nästl. April, : böra detsamma änyo uppläsa. S Possessionaten Mengel, som ytterligare begärde och hyarken kunde förebrås erhöll ordet, yttrade, att det re honom eller nägon af de med honom lika tänkande att åsidosätta skyldigheten att lyda KMaj:ts beslut, men att då hans kommittenter vid de flere tillfällen han sedan nästföregäende sammanträdet egt att derom höra deras mening förklarat sin fullkomliga belätenhöt med detsätt, hvarpä han motsvarat deras uppdrag. dd han sig icke nu att yttra en mening, Stri ad mot den öfvertygelse han vid nämnde samman ser uttalat, och hade han, till undvikande af en äg och tidspillande diskussion i ämnet, uti Saför Sammanfattat och närmare utvecklat sina vid förra samman och skälen derför samt med 1ken skrift, Som jemväl re undertockasd af elfva nu upplästes och de till dageas pyo. trädet yttrade tankar exempel förtydligat dem; hvil enligt hvad Mengel uppgaf, vo närvarande deputerade utom honom; skulle, sisom utgörande ett anföran tokoll, till handlingarne läggas, te Då nägon vidire pu icke anmälde sig till erhällande af ordet, förklarade landshöfdingen, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande nu Skulle, framställa de frågor, som innefattas i Kongl. Maj:ts nnögstberörde nådiga skrifvelse, i den ordning be På det sätt samma nådiga skrifvelse antyder, och att deputerade sälunda komme att EE VN Dn uppropas, för att till underdånig ofterr: om se af Kgl. Maj:ts befallning afgifva underdäniga Er Landshöfdingen upprepade härefter följande fyra frågor: 0 Ange deputera le de föreslagna hufvudränteper. sedlarne spanmäl, smör, hö och dagsverken, lämpliga för länet att bibehällas? vi Possessionaten Menogel yttrade att,-8 vida de Kongl. skrifvelsen föranledda frågor skulle till deputerades besvarande särskildt hvår för Je framställas på sättKongl; Maj:ts befallningshafvandeförklärat; kuade Mengel och de, hvilka voro af TR Mening som han, derpå icke afgifva svar, som 5 ulle komma i strid mot deras äsigt i hufvudsaken och innehållet af det upplästa skriftliga anförandet. : 7 Kaptenen Engelhart yttrade, att han icke heller Kunde afgifva nägot svar förrän han fått Tillfälle at; inHemta sina kommittenters mening i ämnet. Med Mengel och Engelhardt förenade sig Adölf Fredriesson, Afzelius, Anders Jansson, Zefferin, Per. Andersson, Johan Persson, Jacob Jansson, Jan Olsson, Lindholm öech Anders Andersson. ; Kammarherren: Tersmeden svarade ja och landt. brukaren Trafvenfeldt nej, hvaremot Johan Pettersson, Hybinette, Erik Ersson och Jan Erik Mårtensson yttrade, att de vidböllo sin vid förra sammanträdet uttalade önskan att få bibehålla spanmäl säsom ränte: persedel, att utgå på de grunder Kongl Maj:t nädigst föreslagit. . 2:0 Hvilka räntepersedlar kunna anses limpliga att sp mot de föreslagna utbyta Kammarherren Tersmeden förklarade, Se denna fråga till följd af det svar, han på förstå frågan af. ye och landtbrnFolha Ban Ia af hanAm haocvaras.