a åa accepteras till och med, af demokrätiens största motståndare; ty dej skulle eljest af sig sjelfva falla till intet. RySsland kan således lika litet undgå jernvä-l. garnes nödvändighet somNordamerikas fria stater. Vinsten af att kunna emot en jemförelsevis ringa kostnad köra med anspann af hundradetals hästar, såsom på-jernvägarne, är för stor för att kunna åsidosättas och den stora vinst i tid som dessa vägar skänka menskligheten är nära nog en förlängning af menniskans lefnad. Också har en utmärkt författare yttrat att genom den större lefnadsverksamhet som jernvägar och elektriska telegrafer öppnat för oss, kunna vi nu med en vanlig menniskolifstid anse oss hafva lefvat mera än Methusalem med sina 900 år. — Uti sista N:r af Svenska Tidningen förekommer en insänd uppsats angående -skatteförenklingsmötet i Linköping, hvilken förut varit till Aftonbladet inlemnad, men här icke erhållit plats. Uppsatsen har till ändamål att rentvå vederbörande i Östergöthland för de anmärkningar som blifvit framkallade af förhandlingarne vid samma möte, synnerligast mot mötets ordförande, landshöfdingen grefve Hamilton; men då hvad som i detta hänseende framdrages, längesedan blifvit i Aftonbladet vederlagdt, ha vi ansett desto mindre nödigt att belasta vårt blad med ifrågakomna insända artikel, som den blott skulle föranledt oss att ånyo repetera våra argumenter. Såsom ett bevis på artikelns beskaffenhet kan emellertid vara tillräckligt att anmärka, att till stöd för påstående om dagsverksskyldighetens utgörande in natura i förevarande fall åbaropas 1810 års riksdagsbeslut, oaktadt konung och ständer vid sista riksdag beslutat, att af de räntepersedlar, som kommo att bibehållas, skulle endast gpanmål kunna i ett visst fall, och då blott af räntegifvarne, uppsägas till leverering in natura. Det var förbiseende af detta förhållande som vi i synnerhet lagt deputerade vid. mötet i Linköping och deras ordförande till last, och detta kunna icke några rentvagningsförsök, äfven om de varit med mera skicklighet utförda än ifrågavarande, någonsin utplåna. Då Svenska Tidningen vid meddelandet af denna uppsats äfven tillkännagffvit, att Aftonbladet icke velat införa en till densamma i ett annat ämne insänd uppsats, angående ett skoleverksärende i Calmar, hvilken sedermera fått plats i Svenska Tidningen,torde det icke vara ur vägen att upplysa, att om än Svenska Tidningen, såsom det synes, har till ett bland sina syftemål att blifva ett magasin för hvarjehanda insända artiklar, så har deremot Aftonbladet hvarken håg eller utrymme för en dylik insändarerörelse, som dessutom skulle helt och hållet uttränga redaktionens egna artiklar. Om vi icke ansåge för en skyldighet att sjelfve yttra oss i dagens vigtigare frågor, vore det väl eljest ett ganska lätt sätt att komma ifrån redaktionsbestyret, om det öfverlemnades till hrr insändare, som då kunde få fritt spelrum till öfningar pro et contra, alldeles såsom det nu sker hos vår värde kollega. Det är äfven en annan väsendtlig olikhet mellan vår och Svenska Tidningens ställning deruti att vi hafva att ansvara för vårt handlingssätt inför publiken, ej inför våra insändare; med Svenska Tidningen tycks förhållandet vara motsatt. Vi intaga derföre endast sådana artiklar, hvilka vi anse upplysande för allmänheten, äfvensom vi gerna lemna tillfälle till sjelfförsvar åt hvar och en som dertill kan anse sig befogad. Detta har ej varit förhållandet med de två artiklar, -hvarom Svenska Tidningen talar, och hvad emellertid rörer skolfrågan i Kalmar, hafva vi visat tillräckliga prof på opartiskhet, i det vi redan intagit en artikel från hvardera sidan. — De vallvarsamma statsmännem i Svenska Tidningen hafva nu utfunnit en metod att hålla landet lugnt, genom att medelst pensioner köpa sådana personers tystnad, som bearbeta allmännna opinionen för allmännyttiga förbättringar, såsom till exempel jernvägars anläggning. Man skulle taga ett sådant förslag för ett cyniskt skämt, om ej författaren af en i Svenska Tidningen för i dag införd artikel sjelf försäkrar, att det är hans fulla och högtidliga allvar. Det hör till vår värde kollegas taktik att, gudbevars, göra ett slags reservation mot denna tirad, men det oaktadt icke draga i betänkande att för sin publik uppduka tiraden sjelf, hvars råa fräckhet borde vara tillräcklig att förvisa den ur den anständiga pressens spalter. — H.K. H. Kronprinsessans föräldrar, Prinsen och Prinsessan Fredrik af Nederländerna, hade ankommit till Berlin på resan till Sverige. — Sedan Kongl. Maj:t genom generalorder af d. 25 dennes förordnat att postångfartyget Nordstjernan skall, för underhållande af en direkt postförbindelse emellan Stockholm och Stettin, med nästkommande Juli månad börja reseturerna emellan nämnde städer, så har, uppå generalpoststyrelsens anhällan, order afgått till stationsbefälhafvaren förflottan i Götheborg att till besättning ä förenämnde ängfartyg kommenderas: Chef, kapten-löjtnant A. H. Hulten 1; medkommenderad officer 1; skeppare med uppbörd 1; timmerman 1; matroser och jungmän 6; Bäåtsmöän 16, summa 26. Dafilhafranda Amiralen har hlifrit henrdrad att