Aftonbladet – 26 maj 1852, sida 2

Hjalmär! din satbyting, -din förb— snurra stöter ju på min-liktorns Bror! den der gossen får du ha skarpt ögonen på.s Men; sade prosten skrattande, Hjalmar har ju alltid varit din favorit. Jag har till och med nästan fruktat att du skulle skämma bort honom., Jaså, det vill säga att jag. skämt bort min egen son; Ajo, jag förstår brors mening, jag har mig sjelf att tacka för hans olydnad. Men jag skall säga bror, att jag haft mera omsorg för min son och hans framtid än bror nånsin haft eller kommer att ha för någon af gina... Öch det är just för min omtanka som jag nu skördar otack. Hör på, är någon af brors gossar förlofvad?s Herre Gud sådan fråga! Min äldsta son är ju nyss elfva år. Nå, ser du sjelf nu? Vid den åldern hade min , son :värit förlofvad ett helt års Hur skall jag förstå det? Nå. är nu det också någon trollkonst att förstål Du känner ju kronbefallningsman Lönner, en i-bottenhederlig karl? Ja visst, en ganska aktad man, derom är man allmänt öfverens. Jo jag skulle tro det. Nå bror känner också hans: dotter, Anna Greta, en vacker, glad, rask, galant flicka. Hon var bara tretton .år. när. modern dog, och alltsedan. har hon förestått sin: fars bushåll och det som en hel qvinna. Hon oskommer min själ att lära sina pigor att akta öronen. Förlåt mig, fru prostinna! ... Nå, fadren och jag ha varit gamla vänner, skolkamrater, akademikamrater,och ha nu varit grannar i mer än 20 är. Barnen lekte tillsammans, han var fem-sex å äldres Pojken var pinkär i flickungen. När han bäde någon stund. ledig, så skulle han springa, öfver till lilla Anna Greta. Vi föräldrar fägnade oss åt det der; man kunde ju