Aftonbladet – 26 maj 1852, sida 2

T 7 återvändande till sin fader. Vore det så väl, komme han nu der borta vid grinden, trasig och — ja du kan föreställa dig honom så usel du vill — så skulle den gödda kalfven vara på bordet innan han hunne hit, det ansvarar jag för. — Bästa. fru prostinna! Af barmhertighet mot mig, var så god och tillhåll sina pigor att slamra litet mindre i köket. Det är oförsvarligt att menniskor icke kunna lära sig att föra mortelstöten rätt upp och ner, utan det fördömda ringandet mellan präddarna. Det är ju att ta öronen af en menhiska. Prostinnan borde lära sina pigor att vara litet merrädda om öronen, men hon är för god, alldeles för god, det är saken. — Det vill säga att min son är olydig, trotsar mig, sätter sig upp emot. min faderiiga myndighet. Han störtar mig i grafven, det är bestämdt. Ludvig, den beskedliga Ludvig, som alltid varit din glädje och din stolthet, och det med allt skäl, Det är inte möjligt, det kan väl inte vara så farligt. Kan det inte? Kan det inte vara så farligt? . Och vet du hvarföre det inte kan vara så farligt? Jo: derföre att det är mig soin det träffar; då är ingenting. farligt. Om jag. bryter: halsen af mig i diket som en hund, det gör ingenting. Det betyder mycket mindre än om jag vågar säga ät en gris: var så god och löp inte framför hästfötterna som ett oskäör ligt kreatur. Det är den beprisade friheten; lemna ungdomen så der fria tyglar, så får man se hvad det blir af när den växer tilll -sMen, bästa bror, lemna nu den välsignade grisen, åtminstone tills han kommer för rätta, han blir väl ändå hvad naturen ernat honom till. Säg oss i stället hvad som händt, men bjud till att vara lugn. Nå är jag iste nu lugn, så vete väl ..: Nåväl, jag skall tala så lugnt, att ni skulle tro att det vore en automat, som lärt sig tala.