Aftonbladet – 26 maj 1852, sida 2

—— ett hår nära att stjelpa i diket. Det skulle ju ha blifvit ett vackert spektakel. Det var Per Nilssons gris, jag kände honom nog, jag skall stämma honom, Per Nilsson nemligen, jag skall lära honom hvad det vill säga, att stjelpa hederligt folk i diket. Men, bästa bror, det har ju inte skett någon olycka.s Såå, det var illa det, det var rasande ia. Om jag kommit hit med nacken afbruten, då hade det varit bra, då bade jag kanske fått tillstånd att svärja litet. Nej, stämmas: skall han. Jag skall inför rätten tydligen och vetenskapligen bevisa på huru mångfaldiga sätt en menniska kan bli skadad, sönderkrossad, råbråkad och ihjelsjagen genom en sådan kullbytta. Jag hade bordt köra öfver kanaljen, det hade varit det rätta, men det gjorde jag inte. Det var illa gjordt, eller, rättare sagdt, illa ogjordt., Nås, frågade prosten, var det den der händelsen med grisen, som gjort bror så ond? Dum fråga — god morgon, lilla Augusta! kom hit till mej, Nej bli borta med din smörgås, du smörjer ju ner mej om du kommer närmare. — Dum frågan, säger jag, ;skulle jag resa bemifrån hit, för att förarga mig öfver en händelse, som mötte mig först på vägen hit? Bror tänker ibland bra lite för sig.s Man bade nu kommit in, och prostinnan kom att emöttaga sin välkomna gäst, den hederlige doktor Groll, som trätte på ala; gjorde godt emot alla, så vidt bans förmåga sträckte sig, och var afoållen af alla, Det var icke utan att prostinnan också fann doktorn roligast när han var ond. . ; Nån, sade prosten, med sin vanliga lugna tony låt oss nu höra hvad det egentiigen är, som så upprört bror. S Åh, ingenting annat än att jag är en olycklig far. Min enda son en förlorad son. Ej