Aftonbladet – 26 maj 1852, sida 2

deles rätt var det väl ej af bror, att uppgöra en sådan förbindelse utan hans bifall. Nu är bror underlig igen. Jag har ju sagt att det var i hans barndom. Skulle jag ge mig till att fråga en sådan pojke, om hvad som kunde bli nyttigt för hans framtid? Hvad kunde han förstå om det? Och att barnet en gång skulle: bli. man, derpå kom bror j att tänka., ,Visst f— tänkte jag på det, jag skulle väl inte ha förlofvat honom annars. Inte måtte jag väl ha tänkt på att gifta bort en tio års barnunge. Men Ludvig måste ta reson, han måste. Min gamla vän har mitt löfte och handslag, och det kan jag inte taga tillbaka och vill det ej heller, salliraminst: nu. Bror bör veta, Lönner var en förmögen mani den tiden, nu är han — väl inte en tiggare, men närmare fattig än förmögen. Hans förmögenhet har till en stor del smält bort för andras tårar. Han har inte varit passande för sin tjenst. Många gånger har han ersatt af egna medel, heldre än-att genom stränga utmät-: ningar bringa fattiga familjer i elände. Och nu skulle jag draga mig tillbaka och låta honom tro, att jag nte finner partiet rikt nog! Nej, Ludvig måste taga reson.n Men besinna bror, om Ludvig nulåter öfs vertala sig, blott af aktning för sin far låter öfvertala sig, och -sedan, olycklig sjelf, ej kan göra den flicka lycklig, med hvilken han blir förenad, och den andra, som han älskar; men öfverger, trånar bort af saknad. Men hvem är då egentligen den der andra flickan, Ja, se der är åter en hake. Du känner den afskedade kapten Berge, som bor på sin lilla egendom här i nästa församling, -Man nen har kanske skäl att vara ond på mig, att vilja göra mig förargelse. Jag har varit hård enmrot honom, jag medger det. Han råkade: att bli skyldig mig litet pengar. Han