or Dverige biilva icke endast nyttiga utan oum: bärliga; men dock har man bestridt nyttan af jernvägar i vårt land. Att hörom strida med dem, som ej kunna lösgöra sig från förut fattade fördomar och som oförskräckt och ihärdigt förneka theoriens och erfarenhetens solklaraste sanningar, lönar icke mödan, helst antalet af dessa ifriga försvarare af föråldrade förhållanden med hvarje dag betydligt minskas, hvaremot intresset för jernvägsanläggningar är 1 ständig tillvext, och börjar på somliga ställen äfven att sprida sig bland det mindre upplysta folket, som eljest naturligtvis har största svårigheten att inse fördelarnel: af dessa anläggningar. Vi vilja här blott erinra derom att -hvad! som i statsekonomiskt hänseende anses i högsta grad nyttigt i Ryssland, Tyskland, Danmark, Norge, Holland, Schweiz, Italien, Frankrike, Belgien, England, Irland, Skottland, m. fl. länder i och utom vår verldsdel, bör väl icke heller kunna vara annatän nyttigt äfven för Sverige. Då nyttan af jernvägarne i förenämnade länder blifvit öfver allt icke endast erkänd, utan också länge sedan, med wundantag af: Norge, praktiskt bevisad, är det alltför orimligt att vilja bestrida nyttan af dessa vägar i värt land. i -— Man kan också med fullkomlig säkerhet påstå att jernvägar äro för Sverige icke blott nyttiga utan alldeles nödvändiga, derest icke landets näringar, industri och handel skola komma alltför mycket till korta under en oundviklig täflan med andra länders. Såsom ett hufvudsakligt skäl emot jernvägar här i landet åberopas vår fattigdom; men då jernvägarne af alla den nyare tidens uppfinningar äro, förenade med ångkraften, det verksammaste medlet för skapandet af rikedom, så synes detta skäl vara bra besynnerligt. Emedan vi äro fattiga, skola vi afsäga oss ett medel t 1 rikedom! Vi sakna dock icke tillgångar, när det är fråga om statslyxens och byråkratiens förökande, om stora anslag till armeen och flotfan m.m. Då äro vi alltid rika. -Borndeståndet, som hittills varit en afsvuren fiende till jernvägar, anslog utan betänkande 2 millioner tillen -militärisk promenad år 1848, Månne icke dessa millioner skulle gjort mera nytta, om de blifvit nediagde i jernvägar? Men vi Vilja ej här sysselsätta oss med-vi-: dare betraktelser om jernvägars nytta och nödvändighet eller om möjligheten att skaffa medel till deras anläggning. I sednare hänseendet visar vår -adgrt vid hvarje riksdag att resurser icke saknas, äfven för ändamål som äro af ringa eller ingen nytta. Rikets Ständer ha dessutom redan vid två riksdagar beviljat räntegaranti för uppmuntrande af den) jernvägsanläggning som nu är-i fråga: Denna jernvägsanläggning, som vid 1848 års riksdag gick ut på att företa Wenern med Hjelmaren, men vid sista riksdag utsträcktes till Mälaren och som vanligen kallas KöpingÖrebroHultvägen har i främsta rummet tilldragit sig uppmärksamhet, emedan Wenerns förbindelse med Mälaren genom en jernväg icke endast underlättar det mellanliggande langets behof af kommunikation med dessa sjöar, utan äfven blir en hufvudsaklig. början till en jernvägsförbindelse mellan rikets östra och vestra kust, mellan rikets hufvudstad och största handelsstad på östra kusten samt den största handelsplatsen på vestra kusten. Mälaren kan här betraktas såsom en vik af Östersjön och Wenern såsom en vik af Kattegat i följd af kommunikationen genom Götha eff och Trollhätte kanal. Jernvägen mellan Mälaren och Wenern kan derföre i flera afseenden anses såsom en förbindelse mellan rihets östra och vestra kust. Då rörelsen på sjöarne hindras af is, blir visserligen denna mera utsträckta förbindelse till stor del overksäm, men detta inträffar endast för en kortare tid af året. Men utom det att Köping-Hultbanan i och för sig utgör en medelbar jernvägsförbindelse mellan östra och vestra kusten, så är den också första grundläggningen till en direktjernvägskommunikation: mellan båda dessa kuster, eller till en i framtiden fulländad jernväg mellan Stoekholm och Göthebörg; ty en sådan väg, som enligt alla sakkunnigas omdöme är den aldravigtigaste för riket, kommer alltid att följa största längden af Köping-ÖrebroHultbanan, eller ände till Bäck eller Nysund. Och dessutom blir ifrågavarande jernväg äfven början till en jernvägskommunikätion med Norge öfver Wermland, hvilken äfven måste gå 1 samma riktning. Det är derföre som allt talar till förmån för denna jernväg, såsom den vigtigaste af alla dem som kunna här i landet komma i fråga. Det är väl också icke underkastädt ringaste tvifvel, att regeringen längesedan skulle hafva lemnat sitt samtycke till bildande af bolag; som kunde finnas beredvilligt att emot de af ständerna beviljade vilkor öfvertaga utförandet af denna jernväg, derest icke nägra stridiga lokala intressen sökt draga vägen hvart och ett åt sitt håll. För att underlätta afgörandet af tvisten dem emellan har regeringen hänskjutit frågan till behandling af en kommitte, men såsom vi alla veta, ha nya svårigheter härigenom uppstått, emedan flera nya lokala intressen fått tillfälle att få sina anspråk framställda. Somliga ha velat hafva jernvägen dragen till dem i göder och andra ha velat hafva den åt sin sida dragen åt norr, och följden har slutligen blifvit att jernvägskommitteens pluralitet, som icke fästat tillbörligt afseende derå, att vägen icke blott afser att underlätta rörelsen för de orter den berörer, utan att den äfven har hufvudsakliga syftemål, dels att förena Mälaren oeh Wenern, dels att blifva en stamlinie för en framdeles utdragen jernvöäg mellan Stockholm och Götheborg, samt dels för en sådan väg från Stockholm mot Norge; förändrat jernvägens sträckning och föreslagit att den skulle gå i krökningar, så att den blefve närmare en hel mil längre än som behöfts. Bland dessa krökningar är det i synnerhet Fr ESA ög EA RR RR a UNG Viet OG by k RR mm BRN ft 6 kt. Oh MO öh — KR nr ce NEF