Aftonbladet – 19 maj 1852, sida 2

fan eller Lingens. År 1806 började han studera anatomi, med det nit och den ifver soma: i allt var honom egen, Uti Gymnastikens allmänna grunder, sid. 229, yttrar han sig ona denna vetenskap sålunda: Anatomien, denaa heliga genesis gom framlägger Skaparens storverk för menniskansg ögå, som lär henne på en gång huru liten och dock huru stor hon är, den vare gymnastens käraste urkund. Men han använde dess liflösa former icke som så-dana, utan skådade dem med sann siaranda: uti fullt lif, verkande, icke såsom massa, utan: såsom gudaväsendets (andens) yttringsmedel,, af detsamma i hvarje punkt besjäladt, Här-till fordras Anatomiens oskiljaktiga maka: Physiologien.n Ungdomen, genom hvars lifligt svallande känslor och framåtsträfvande förhoppningar: alltid en ny sak skall framdrifvas, omfattade: den nyväckta iden med enthusiasm, och lifvades alltmer för den genom de väldiga harpo-slag, som då och då mäktigt. ljudade från Bra gurmannens harpa. År 1813 flyttade Ling till Stockholm der honom bjöds en mera utvidgad verkningskrets: för den alltmer framgående vetenskapen. Först anställd som fäktmästare vid kongl. krigsakademien på Carlberg, blef han sedan föreståndare för det gymnastiska centralinsti-tutet som han sjelf, på regeringens bekogt nad, grundlagt i hufvudstadens Här skulle nu bildas, icke allenast ungdomen utan äfven lärare för densamma, och gymnastiken i alla dess grenar utvecklas. Regeringen lemnade honom att sjelf bestämma sina lönevilkor, och nu, likasom alltid, framstod den säll-sporda oegennytta som stämplade alla hans: handlingar; ty han arbetade endast för sakens: framgång, uppoffrande det egna intresset för den. Han begärde endast 500 rdr bko årligen, och bibehöll denna sin obetydliga lön