Aftonbladet – 18 maj 1852, sida 3

Carlskrona den 13 Maj. En af stadens f. störste oeh äldste handlande, C.G. L. Hubendie har i går härstädes aflidit i den höga åldern af? år. (Naj.) BLANDADE ÄMNEN. — EN DAGS ÄKTENSKAP; brottmålshistoria. Ir för högsta domstolen i Neapel handlades den 31 sist December följande ganska anmärkningsvärda möl: Giovanni Lodeserto, en ung man om knappt tjugi fem är, begäfvad med en svärmande, melankoli: känsla, boende i Marina, provinsen Lecce, hade fa tat en häftig böjelse för en ung flicka om aderton:? åf en sällsynt skönhet. Han hade lyckats göra si ilskad af henne tillbaka och anhöll om hennes han Efter: sex mänaders bemödanden och ständaktighi voro de hinder undanröjda, som först yppat sig m 1e tvenne älskandes förening, och den 7 Decemb: förde den lycklige Giovanni sin brud till altaret. Ha ;yntes sä berusad af sällhet, att hans vänner fruktad det han skulle förlora förständet. Men som poete yttrat: ss Näll altro ehe il pianto al mondo dura. Det gifves i denna verlden ingenting varaktigt ar oat än smärtan. : En den unga flickans onkel, i hvars hus hon bli vit uppfostrad, drifven af man vet icke hvilket be synnerligt infall, närmade sig då han säg Giovanr strålande af glädje utkomma frän kyrkan, till honom förde honom afsides och yttrade: Den som du trc vära ett mönster af heder och renhet är ett förlorad barn . . ..;; och Han tillade skrattande: en annan ha plockat blommorna och lemnat dig stjelken., Blodet isädes i Lodesertos ädror; men detta intryc varade icke ett ögonblick. Denna angifvelse kund endast vara ett groft skämt; Giovanni återvände til sin unga maka lyckligare och mer älskande än nä gonsin. . Under middagen, under balen, under de derpå följande supån var han synbarligen den lyckli gaste bland dödlige. , Slutligen ätskiljdes man och de begge makarn lemnades allena. Det var då den förfärliga scen som vi nu gå att berätta, tilldrog sig. Etter en kor stund öfverfölls Giovanni af en ursinnig yrsel; ha aflägsnade sig med fasa från sin hustru och yttrad med dof röst till henne: Jag vet allt; jag begär a dig endast en sak, namnet på den eländige som för fört dig.. Den unga qvinnan, isad af sin mans för färliga utseende och beteende, förnekade-att hon had aägon förebräelse att göra sig. Men kom ihäg itertog han med af raseriet qväfd röst, att du en dast genom detta medel kan rädda ditt lif. Namnet hör du, namnet på mannen! Den olyckliga fortfo att bedyra sin oskuld. Det skymde för Giovanni 5gon. En yxa fanns bändelsevis till hands; han fat tade den; han utsläckte lampan, som upplyste kam maren, af fruktah att äsynen af henn2, som han s mycket älskat, skulle hejda hansarm, och, utstötand ett vildt vrälande, :störtade han sig mot sängen oci bögg med raseri. Den olyckliga, blödande ur fler: sår, rusade upp frän sängen och sökte i mörkret finn: dörren; men hon snafvade och föll; hennes böde sökte henne famlande, fann henne under sina fötte och fullbordade sitt verk genom att med ett sista slag krossa hennes-hufvud. Hvad gjorde då mördaren? Nattens mörker, ens ligheten, den länga tid som ännu återstod före dagningen, allt kunde befordra hans flykt och un dandraga honom rättvisans arm. Han tänkte doc! icke på nägon flykt. Han knäföll, och tillbragte bed jande sju hela timmar vid sitt offers liflisa kropp som han badade med sina tårar. — Slutligen, d: klockans ljud förkunnar Angelus, gör han korstecknet, trycker en sista kyss pä sin hustrus kalla panna, genläser porten till sitt hus och beger sig till när maste corps de garde. Han begär att blifva förd in. ör domaren. Han har, säger han, vigtiga meddeanden att göra honom. Men det var en af dessa änga vinternätter och det dröjde ännu trenne timnar innan det blef dager; och domaren, svarade nan honom, var ännu icke upppstigen. Giovanniut träckte sig då på en bänk och insomnade djupt. Då norgongryningen spridde sitt ljus öfver rummet märke de som omgäfvo Giovanni att hans kläder voro etäckta med blod; han hade ett djupt sår i handen, vilket ännu blödde; de päminde sig nu med hvilken fver han begärt att få tala med domaren, och de örmodade att det vår för att afgifva anklagelse mo: len som tillfogat honom detta sär. De uppväckte wonom och frägade honom, hvem som bragt honom i letta tillständ. Det är ingenting, svarade han med len lugnaste min i verlden, det är ingenting,. Kanke ni i gär bevistade mitt bröllop; ni vet huru högt ag älskade henne, med hvilken jag förenade mig Vä väl! Den som bordt blifva min lycka och min ra, bragte mig endast elände och. vanära . . . Jag jar med egen hand dödat henne. Det blod hvarmed ag är betäckt, det är hennes: Giovanni fördes skyndsamt inför domaren, och han erättade honom den förfärliga historia, som vi här fvan reproducerat. Han sökte icke på nägot sätt örringa sitt brott i afsigt att frän sitt hufvud afvän a det det svära straff som hotade henom. Han öferlemnade sjelf till domaren nyckeln till sitt hus. Gä, sade han, och öppna dörren, och ni skall på röskeln finna min hustrus kropp. Man fann icke let vapen hvarmed han begått mordet. Se der,, ade han, utvisande det med fingret, det är med enna yxa som jag fullbordat det förfärliga ock märtsamma offret... En af hans bröder, som mt älskade honom, och som redan trodde sig 2 rättvisans glatven höjd ötver hans hufvud, bad bo om med tårar i ögonen att söka försvara sig. Om u icke gör det för din egen skull, sade han till onom, sä gör det åtminstone för vär, gör det för är olyckliga mors skull. Detta sår som du har på anden, säg att det är hon som gifvit dig det, och tt hon fallit ett offer för den strid, som hon sjeli örjats. Men Lodesertos känsla förbjöd honom at: ga sin tillflykt till en osanning. — Nejo, svarade an med hög röst, så att han kunde höras af-alla, det är jag sjelf som särat mig under det jag slog enne. Hvarföre skulle jag kastå skugga på detta arns minne, på denna flicka, som fallit för mina ag likt ett lam? Inställd för provinsdomstolen, visade sig Giovanni odeserto sådan vi här skildrat honom, icke ätergande nägon at sina första förklaringar eller på igot. sättsökande minska sin brottslighet. Fan döm2s Ull döden. : Mälet fullföljdes inför högsta domstolen i Neapel. är försvarades Giovanni med hänförande vältalighet sin advokat, Domenico Antonaccei som vann den ida framgång som i ett sådant fall stod att vinna, det han förmådde domstolen att rekommendera den ;mde till kong!. näd. Straffet har också verkligen blifvit mildradt till ngelse i bojor i tredje klassen. HANDELS-UNDERRÄTTELSER. PIPE RE