Aftonbladet – 18 maj 1852, sida 2

bBirmanerna sanda ett annat regemente. UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 9 Maj. Jag tillskrifver er denna gång, min herre, dagen före en stor dag. Det är i morgon den 10 Maj som kejsarens brorson återställer örnarne på våra fanor, och man har anmärkt att kejsarne af Österrike och Ryssland utgöra motstycken till taflan, då de på samma dagi Wien hålla en kolossal revy. Jag skulle visserligen ha velat spara mitt bref till i öfvermorgon för att kunna meddela er några detaljer om denna högtidlighet, men postgången till Sverge rättar sig icke efter denna min önskan och jag är er redan, ett meddelande skyldig; jag föredrar således att begagna mig af söndagsposten, förbehållande mig att om onsdag eller thorsdag i ett särskildt bref få komplettera mina meddelanden, om anledning dertill skulle förekomma. Jag skall inskränka mig att i dag säga er det förberedelserna och ceremonielet äro i sanning storartade, och vårt Marsfält, som erbjudit oss så många präktiga skådespel, skall i morgon erbjuda oss ett nytt, som icke skall gifva något af de föregående efter. Skall det också vinna allas bifall? Jag promenerade i dag på morgonen på Marsfältet mellan tvenne af våra hederliga parisare. Den ene af dem, fattad af entusiasm vid åsynen af detta vidsträckta fält, af denna presidentstribun, af detta tillfälliga altare, som höjer sig midt emot, af dessa ställningar, på hvilka de ärofulla örnarne till en början skola appställas, den ene, säger jag, nära att fälla tårar af rörelse, utropade plötsligen : Föreaställen er hvad det skall blifva i morgon! sInemot hundra tusen man strålande under vapen, omgifna på ena sidan af allt hvad resgering, staber, administration, domarekår, diplomati och det vackra könet kan uppvisa spräktigast af broderier, tofsar, diamanter elaler plymer; och på andra sidan af en oräknelig menniskomassa, O! det skall bli hänförande !2 Det fattas vid allt detta endast en sakv, svarade Kult den andre parisaren, frihet!n Frihet att utropa en kejsare, ja, icke sannt? Ack! ni har alltför rätt. Det går vingen dag förbi utan att jag beklagar de ,dumma hinder, som presidenten i detta afsevende i konstitutionen upprest. Det är endast i denna sak, som jag finner honom ha handlat illa.n Som ni ser, en rörande öfverensstämmelse i tänkesätt och känslor, och likväl mellan personer som promenera tillsammans ! För öfrigt strömma åskådare till festen från verldens fyra eller fem delar. Våra gator, våra teatrar äro öfversvämmade af fremlingar, synnerligast turkar och araber. Jag anför dem som äro mest pittoreska, i sin kostym åtminstone. Det är för mången den vigtigaste punkten. Våra gator, våra teatrar hvimla således af burnous och fez. Det fattas endast att några chineser anlända från det bimmelska riket. ! Vid detta tillfälle måste man göra presidentens regering en rättvisa. Den konstitutionella monarkien hade en enfaldig vana, som icke litet skadade henne, att nemligen till sina fester endast inbjuda de båda -kamrarne, eller åtminstone högst få dessutom; den närvarande styrelsen har nog takt att till sin 10 Maj invitera bela den oficiella delen af landet, alltifrån senaten till fångkommissarierne. Hurusom helst, vid åsynen af allt detta kan jag icke afhålla mig från en betraktelse. En medlem af engelska underhuset, hr Whitside, yttrade för några dagar sedan, att han icke på något sätt bestred oss rättigheten att finna vår lycka i ombyte, och den hedervärda gentlemannen anmärkte att vi gjort ett vidsträckt bruk af denna rättighet, emedan vi under en ganska kort tidrymd hafva försökt alla i den förflutna och närvarande tiden kända styrelseformer. Detta epigram stöder sig på historien, och Idet. skulle följaktligen vara svårt att med framIgång vederlägga det. Jag antager det således Iför min del, och jag går till och med ännu llängre. Jag medgifver att detta förfaringssätt sällan förer till målet; att den lugna lyekan långt mer finnes i varaktighet än i ombytlighet; men den ironiska engländaren måIste äfven å sin sida medgifva: det den leende lyckan följer en helt annan regel. Hvad denna Igednare angår så är grundmaximen den som Jen af våra poeter så snillrikt uttryckt: Lennui naquit un jour de Vuniformite.: Ledsnaden föddes under en enformig dag. För den leende lyckan bjuder vår styrelse till att sörja på bästa vis. Detta års Maj har varit och lofvar att blifva nöjenas, festernas, glädjens gyldene tid. Sjelfva naturen synes ha slutit en entente cordiale med politiken för att höja trefnaden och pryda vår Maj. Pill en början hafva nästan alla partier minnesoch bemärkelsedagar i denna månad. Orleanisten firar på 1 Maj Konung Ludvig Filips namnsdag. Bonapartisterna den 5 Napoleons dödsdag. Republikanerna minnas att den 4 Mej republiken proklamerades. De förskräckta komma i håg att det var i denna samma Maj månad som socialismen skulle ha luppslukat -civilisationen, om icke det räddande Idådet lyckligen kommit emellan. Slutligen IP anm kr ge AR