Aftonbladet – 18 maj 1852, sida 2

ett endast mera aflägset praktiskt resultat, reformens; ränner icke lade händerna i kors, utan sökte uppfylla den medborgerliga pligten att utbreda kunskap om sädana sanningar som slutligen kunna förena de samhällsklasser hvilka man söker splittra; och för sälant ändamäl — för att rådpläga om den bästa mehoden härtill, ansäg han ett möte i år lika maktväliggande som näst före riksdagen. Han trodde dä,!l utt man skulle kunna draga en ej obetydlig nytta af! rfarenheten om de misstag som demokratien sjelf inder de sednare ären lätit komma sig till last, hvarmot ä andra sidan det icke kunde bestridas att melelklassen mäste begifva sig till ett mera ampelt ersännande än hittills af vissa stora grundsatser af allmän rätt än som hittills kunnat göra sig gällande. Ett sädant de borgerliga klassernas sammansmältande och förening är utan tvifvel hvad reaktionen mest fruktar, hvarföre man ock ser densamma så mycket som möjligt försöka underhålla. splittringen dem emellan; men sä mycket mera är det en pligt för vännerna af den sanna demokratien, af en sansad frihet, och af ett verkligt representatift samhällsskick, att arbeta på att närma samhället till ett så önskvärdt mäl, som sedermera skall alstra ett tänkesätt hvilket man bör hoppas skall kunna göra sig hördt. Hr kamreraren Stenberg ansåg bestyrelserna för reformsällskaperna i riket redan allt för länge hafva afbrutit sin verksamhet och setatityst förbidan. Ett reformmöte i Örebro skulle i alla händelser kunna medföra mycken nytta, om ocksä inga praktiska resultater der skulle uppnäs i afseende på representationsfrägan. Så hade vid sednaste reformmöte den vigtiga religionsfrihetsfrågan varit å bane, och flera andra frågor skulle utan tvifvel komma inder behandling, som vore af interesse för landet. Kapten S.iernsvärd förundrade sig deröfver, att hr Hjerta icke genom sin nyligen företagna resa i utlandet lärt sig inse, huru stark reaktionen för närvarande är och huru fåfängt det skulle vara att söka styra kurs emot densamma; i stället för att afvakta den omvexling af ebb och flod, som äfven på det politiska omrädet icke uraktläter att inträffa. Mag. Sohlman fästade den föregående talarens uppmärksamhet derpå, att hvad allmänna reformbestyrelsen egentligen ville lära känna, vore stämningen nos de särskilda reformsällskaperna i riket och hvarje reformsällskaps äsigter i afseende pä nyttan och behöfligheten af ett allmänt reformmöte detta är. Hyste lerföre Stockholms reformsällskap en liflig öfvertyselse om, att nägonting bör för reformens sak göras af reformens vänner i landet, och att verksamheten i detta atseende bör begynna så snart som möjligt, så borde det för sin del jakande besvara reformstyrelsens förfrågan och öfverläta ät de reformsällskaper, som tilläfventyrs äro mera beherrskade af den omtalade domningen, att svara nej. Nägot allmänt uttalande derom, att för närvarande en reaktion herrskar i Europa och äfven sträcker sitt inflytande till Sverge, har reformstyrelsen visst icke afsett att erhälla; sådant känner den mer än väl förut. Hr Trädgärdh ansäg ett möte i är så mycket mera ayttigt, som det mesta af hvad hittills blifvit ätgjordt i reformens sak vore högst obetydligt, ja man kunde serna säga af noll oci intet värde, och äfven Örebroförslaget hade stannat längt efter de grundsatser om allmän menniskorätt, som det-vore en pligt att försvara. Denna äsigt hade det varit, som i känslan af ett inre behöf först föranledt honom att, fastän en simpel arbetare utan talang eller förmäga, våga deltaga i diskussionerna öfver detta ämne. Han gjorde sig visst inga illusioner om någon omedelbar eller snar framsäng åt sina åsigter; men detta kunde vara detsamma; ett år eller en menniskolifstid betyder föga för mensklighetens framskridande i det hela, men det betyder mer att man ej eftergifver sädana grundsatser, hvilkas sanning i sjelfva verket ingen vägar förneka, men som man ändå ej vill läta bli gällande. Endast på sädant sätt skola de slutligen segra.