man sig till någon del kunna på la force des choses skjuta skulden till många af de rysliga scener, hvaraf Buenos Ayres historia är så. full. I sitt enskilda lif är Rosas mycket besynnerlig, stänger sig inne långa tider och omgifver sig ständigt med en Kömlighetsslöja, som ingen genombryter. I sitt förhåltande t:11 utländska makter besitter han en politisk inhet, som synes öfvergå alla de andras. Ty tjugu år har han vetat att gäcka alla Frankikes och Englands försök, aut på något afgörande sätt inblanda sig i landets angelögenheter; äfven under den största spänning och de mest invecklade förhållanden har han nittills lyckats hindra dem att komma ett fjöt värmare sitt syfte. När Montevideo 1828 blifvit fritt under namn vf Uraguay eller Banda Oriental, insattes der En regering, som visade sig fullkomligt uppatta landets behof. Den hyllade frihandelssystemet, och i följd deraf strömmade hanlelsfartyg till dess hamn, och utländningen nflyttade med sin näringsoch konstflit till mufvudstaden, som snart fick ett rikt och blomtrande utseende. Detta kunde ej förfela att väcka Buenos Ayres, d. öv: Rosas afundsjuka ippmärksamhet. När derföre Oribe 1835 blef resident, förmådde Rosas så inverka på hoiom, att systemet blef alideles motsatt och egeringen på allt sätt trakasserade utländninarne samt hindrade dem i deras fria verkamhet. Oribe blef då, hufvudsakligen genom lessas inverkan, fördrifven, och Don Fruciuoso ubera uppsattes såsom president. Men Oribe ar ingalunda sinnad att låta detta passera, tan började, med understöd af Rosas, att elägra Montevideo. England och Frankrike landade sig nu i striden, slogo Buenos Ayres