nog tyckes det ligga något skäl i alla härnte varande landsmäns fromma önskningar, ett Sverige måtte med sina örlogsmän rätt fliti besöka dessa hamnar. På Medelbafvet hafva vi ej,så stora handelsintressen att bevaka, ej landsmän att beskydda, på samma sätt som bär. Den vigt ett dylikt förhållande skulle gifva åt det svenska, nu obekanta, namnet vore kanske ej utan värde och skulle helt säkert. åt de der boende landsmännen förskaffa en trygghet och säkerhet, som ej borde vara utan inflytende på alla deras företag och hela ställning. Men jag erkänner, att jag ej särdeles förstår detta ämne och skall ej vidare räsonnera de;om. Den 17 Janwari satte vi ut från Montevideo, efter att vid återkomsten från Buenos Ayres hafva uppehållit oss derstädes två dagar. Under hela resan nedför Piatafloden och utefter Patagoniens kust hade vi vår vanliga gynnsamma vind, ehuru den stundom gick nog mycket på vestligt. Af Patagonien sågo wi intet, med undantag af Watchmans Cape, dit chefen ingick för att om möjligt erhålla lots genom Magbelaens sund. Landet bestod här af idel nakna slätter. såsom äfven hela det öfriga lärer vara, dock af något kullig beskaffenbet, än helt och hållet jensni sluttande vedåt hafvet; ön derstädes slutande i tvärs branta, steniga stränderi Ione i viken lig en ö,: Pinguins-Island, -vid hvilken enmängd skepp hade ankrat, sysselsatte att -derifråninskeppa guano, och rundt omkring fregatten plumsade en oräknelig mängd gulbaltade pinSuiner. HE (Forts. följer.)