vän har så mycken kännedom, att den kan framställa densamma såsom redan utförd, liksom då samma tidning. nyligen tillkännagaf en utnämning ännu innan den var bekräftad i konseljen. Vi minnas huru förlidet år i tidningen Tiden en penna, med hvilken den, ur hvilken Svenska Tidningens religiösa artiklar flutit, bär den mest omisskänliga andliga identitet, cyniskt gycklade med gamla testamentets profeter för det de skuro i vexten,, på samma gång som den naturligtvis stred för det heliga, som representeras af våra prelater och vårt riksdagspresterskap. Det är följaktligen icke oväntadt, att här återfinna samma försök att för en liberal skriftställares förvållande lögga skulden på hela det liberala partiet och diffamera det, — denna taktik hvari tidningen Tiden, efter Almqvists afvikande, skördade en sådan triumf. Hvad Aftonbladets nuvarande utgifvare tänker om Almqvist har han redan för två år sedan, långt före katastrofen, i tryck uttalat, och dessutom hafva vi uttryckligen frånsagt oss ansvaret för allt-hvad som nnehåltes i vår tidnings många föregående årgångar. Men alit detta bjelper icke. Om vi au framställa en äåsigt, som öfverensstämmer med Sv. Tidningens egen, måste vi alltid helsas med ett speord för det Aftonbladet fordom uttryckt en annan åsigt. Med samms rätt kunde vi påminna det konservativa och högkyrkliga partiet om förhållandet med en a! dess ridderligaste kämpar, den rena evangeliska lärans, käcka och nitiska försvarare, f. d. fanjunkaren och poliskonstapeln Baijur, hvilken för att rädda den svenska kyrkans hotade enhet uppträdde såsom åklagare i det bekanta katolikmälet, hvars handlingar vi meddelat. Detta skyddsvärn för bekännelsens enhet. i vårt fädernesland träffades för några dagar selan af den verldsliga maktens arm och fängslades för att med fångskjuts: föras till Westerås, i akt och mening att inför Simtuna aäradsrätt stå till rätta i fråga om en förfalskding hvarför han är anklagad. Det säges dock, att hans nit för den rätta läran på-den sednare tiden betydligt afsvalnat, sedan han missräknat sig på utbekommandet af tvåhundrade rår rgs, hvilka en lika varm anhängare af läran hade lofvat honom såsom en välförtjent uppmuntran för hans inqvisitoriska tapperhet. ; , Men vi -öfverlemna åt Tiden och dess rättsinnehafvare att tilltro-sina motståndare sådana motiver och sammankoppla deras sak med sådana bundsförvandter. Vi hafva aldrig misstänkt det konservativa och högkyrklige partiet att hafva köpt ett så uselt verktyg för upprätthållandet af hotade kyrkliga institutioner. -Ej heller skola vi denna gång trötte våra läsare med en fortsatt analys af de up: penbara vanställningar, som innehållas i Sv. Tidningens religiösa artiklar. Vi skola snar återkomma till dem. Vi skulle dock heldre lönska något annat. Sv. Tidningen hade fö! ej längesedan lemnat rum åt en insändare som tydligen hade för afsigt att genom :er missledande skildring af vårt financiella tillstånc Istrypa all företagsamhet och snart sagdt all förtroende till fäderneslandets framtid, Ledc af en aktningsvärd rättskänsla har samma tid: Inings redaktion några dagar efteråt öpp: Inat sina spalter för en sund och upplysande l vederläggning af de första vilseledande upp: satserna. Mäåtte samma rättskänsla äfven denn: gång kunna beveka Sv. Tidningen att i san ningens och religionens intresse tillvägabring: Jen lika fullständig och slående vederläggning af alla de medvetna eller ouppsåtliga oriktig Theter, af hvilka vi för denna gång endas kunna beröra ett inskränktare antal, och hvil kas samvetslösa och . konstfulla byggnad v löppet och med godt samvete drista att räkn: full den usla litteraturen. — Rörande jernvägsfrågan har grefve Anc Tkarsvärd låtit i Svenska Tidningen repvrodu