utan Stockholms stads konsistorium, som under erkebiskop Wallins presidium yrkade på förbud för Scott att predika på svenska språket. Det var för öfrigt den tiden ett allmänt talämne, huru nitiskt några medlemmar af det svenska presterskapet i tidningarne underblåste agitationen. I afseende på Upsala-konventiklarne har Sv. T. tillåtit sig en förvrängning af det rätta förhållandet; — vi bedja åter om u.skt för det mindre eleganta uttrycket. Den mförargelsen, som vid detta tillfälle uppkom, väcktes af deras handlingssätt, som hatade konventikelväsendet och med stenkastning och våldsamheter förföljde dem som deri deltagit. Svenska Tidningen påstår att det var de -sednare som störde allmänna ordningen,, Detta är dristigt nog, då alimänheten säkert ännu ej förgätit anfallet på Gitzlaff, upptänkt af några sig så kallande upplyste, och utföråt af några lejda uslingar.. De som nitälska för samvetsfrihet tyckte att här hade det varit statsmaktens skyldighet att till lif och lem skydda oförvit-: liga menniskor mot brutala pöbe:angrepp. Svenska. Tidningen, som ser lag och. rätt ur högre synpunkter, antyder att, äfven om intet konventikelplakat funnits, hade i alla fall nöfverheten och fiskalerna nödgats uppträda: mot de s.k. läsarne, derföre-att den allmänna ordningen. stördes genom de pöbelförföljelser, för hvilka dessa sednare voro utsatta. Med samma skäl borde visserligen öfverheten och fiskalerna, hafva uppträdt för den allmänna ordningen, mot en Upsala professor, då den en gång stördes af några okynniga. studenters pereatrop utanför professorns fönster. Svenska Tidningen säger att de religiösa rörelserna i Orsa äro fortplantade från Kautokeino, :samt påstår att vi tagit parti för del sednare. Det sednare är osannt, det förra saknar all rimig grund. Hade S. T. af andral svenska blad velat inhemta hvad som deril upplyses om båda dessa rörelsers högst väsentliga inre skiljaktighet, och dessutom erinrat sig de båda orternas geografiska lägen, skulle säkert denna djerfva sammanställning hafva: uteblifvit. Är dettroligt eller ens möjligt, att en andlig rörelse, liksom en choleramiasma, skulle i en hast hafva fortplantat sig från den mest aflägsna delen af den norska lappmarken till gränsen af Helsingland, utan att på denna ofantliga landtrymd lemna ett spår af sin: framfart? -Men-.det är här ej så noga med sannolikheter, endast man kan inbilla den ovarsamma läsaren hvad som för motståndaren kan vara mest graverande. Vi lemna här för ett ögonblick vår antagonist ur sigte, för att vända läsarens uppmärksamhet på arten af dessa båda religiösa rörelser, hvilkas art, väsende och behandling det ej kan vara utan intresse att närmare betrakta. I Norska Lappmarken var det några stackars halfvildar, som förmodligen endast tidtals och med långa afbrott fått åtnjuta någon undervisning. Dessa tillhörde den norska statskyrkan, och denna kyrka har också bevisat dem en moderlig huldhet.. Biskopen i Tromsöe reste sjelf till de förvillade och talade väl vid dem, med den framgång, att såsom: sednäste norska tidningar upplysa rörelsen är nästan alldeles lugnad, och kyrkorna besökas såsom förut. Utan att taga parti för Orsa-männen, lägga vi en hvar af våra läsare på hjertat att i detta, såsom i allt, väl pröfva förrän han dömer i en sak, der endast en som är högre än vi kan döma, och har rätt att döma. Sv. T. kallar dem utan betänkande nya helgon, bland hvilka: tjenstebjonen och barnen ej: mer lyda husbönder och föräldrarp, och förklarar det hela endast vara ett uppkok på Erik-Jansonismen. Vi vilja ej lika lättfärdigt åtaga oss att fälla dom; Att mycken okunnighet och hårdnackenhet blifvit af de anklagade ådagalagd, torde ej kunna. nekas, men i grunden tyckas de dock tillhöra denna mildare art af läseri som råder i en stor del af Helsingland, och som, ehurui föga bildad form, innebölivr en måhända ej-alldeles oberättigad protest-mot den gerningarnes tillräcklighet, som tvärtemot vår läras väsende at sjelfva presterskapet flerstädes predikas... Vi vilja. ej försvara: Orsa-männen för ;hvad-de möjligen brustit i aktning mot enskilda lärare och mot den yttre kyrkliga institutionen, men det synes oss klart att deras handlingssätt varit föranledt af-ingenting -mindre än ett lättsinnigt gyckel.Huru har man handlat emot dem? 4 stället att sända dem en nitisk och varmbjertad man för att lugna deras upprörda samveten, instämdes de inför Westeräs domkapitel och fingo under en: svår årstid liksom missdådare vandra fram och åter den långa vägen. Såsom förvunna brottslingar inträdde de för det andliga tribunalet, och :såsom förhärdade brottslingar affärdades dechem igen. Ej underligt att de ej återvände försonade. Vi skola ej försvara åtskilliga yttringar af inskränkthet och råhet, som förekommo å de anklagades sida, ej heller säga att den andliga domstolen handlat utan all humanitet och välmening. Vi medge, att de förra brutit mot statens ordning, då de afhållit sig från den allmänna gudstjensten och sjelfva förrättat sin andakt, och vi bestrida ej den verldsliga domarmakten sin rätt, efter gällande lag, attfälla dem till böter och fängelse; men vi vilja låta det vara odömdt, om ej en stråle af gudomlig nåd kunnat tränga till dessa efter preiatbegreppet förtappade själar, när de sjelfva efter ;bästa förstånd. och i ödmjukt allvar. förvaltat de: christna nådemedlen, och vi våga tro att den enfaldiga och olärda bondens bön för dem han trodde fara vilse kan gälla inför den eviga .barmhertighetens tron, likaväl som de böner; hvilka den korsbepryddeprelaten; som åtagit sig att representera det högstav, på embetets vägnar förklarar sig vilja uppsända för de förtappade kättarnes upplysning och frälsning. r Utan tvifvel komma: dessa, att såsom andra före dem dömas till gäckeri med sakramenten, för det de begått dem efter bästa öfvertygelse, och till sabbatsbrott, för det dei sina hus efter bästa insigt firat sabbaten. Vi få i detta fall af Sv.-T. en oväntad upplysning, då den säger: paf samma orsak (en öfverdrifRA PNETECT.A LÄG re TN lg er me JR fe Ölea ÄN ETERN