Aftonbladet – 11 maj 1852, sida 3

nomierna! Än negrer med tjocka läppar och platta näsor; än gauchos med tofvigt svart hår, brun hy, bugtiga näsor och gnistrande ögon, infattade ofvanför ett par väldiga mustacher och yfvigt skägg! HSedde en och en, kunde de vara egna nog; men i trupp, ynglingar och gubbar, stora och små, hela och trasiga, blandade om hvarandra, framställde de synen af ett röfvarband törstande efter blod och börsar. Just sådane Gesellen, höfdes en sådan hufvudman (i trefaldig mening); och med sådana vilddjur att lössläppa kunde han fritt skära struparne af huru många som helst. Invid detta corps de garde låg en stor och lång husrad, boningar för de särskilda ministrarne, säte för deras departementer och diverse kollegier (för att tala i inhemsk anda) och inneslutande representanternas öfverläggningssal och statsrummen. Salen der representanterna församlades var i hög grad präktig; deras stolar voro ordnade i form af en amfiteater, klädda med rödt och grönt saffian; åhöratnes platser voro ofvanför och utomkring ikasom logeraderna på en teater, presidentens och talarnes midt emot på en smakfull estrade. rummet innanföre, som var rätt vackert smyckadt, var Rosas porträtt i kroppsstorlek uppstäldt. Det framställde en man af kraftfull gestalt och i sin bästa ålder, -medmanigt sköna anletsdrag och ett godmodigt utseende, stödjande sig på en pelare, hvarpå en förgudande inskrift fannsinristad, och rundt omkring, på stenar och trädstubbar, voro upptecknade de särskilda bandlingar, hvarigenom landet hade skäl att ära och vörda Rosas såsom pater patrie. De öfriga rummen voro ifvenledes ganska sroakfulla. Midt emot denna byggnad låg Rosas eget hus, det smakfullaste i hela staden, upptasande en hel cuadra, och i lika enkel som prydlig stil. En våning högt, med fönster