STOCKHOLM, den 11 Maj. Om lurendrejeriet på norska gränsen meddelade den i Carlstad utkommande Wermlandstidningen i slutet af nästlidne månad en utförligare uppsats, till hvilken vi lofvat att återkomma, och några dagar derefter upptogs samma ämne af den andra i Carlstad utkommande tidningen, Wermländska Korrespondenten. Ehuruväl den sednare tidningen förmenar, att förhållandena blifvit i den förstnämnde tecknade med nog bjerta färger, öfverensstämma dock båda Carlstadstidnipgarne såväl i de hufvudsakliga faktiska uppgifterna, som i afseende på de synpunkter hvarifrån de böra bedömas och rörande de medel som till missbrukens afbjelpande borde ifrågakomma. Det illa ordnade skick, hvari de unionella förhållandena mellan Sverge och Norge sig befinna och hvari det synes vara svenska regeringens syftemål att fortfarande låta dem förblifva, kan icke annat än framkalla tilldragelser, som för de förenade rikenas gemensamma bästa blifva högst betänkliga. Detta inträffar synnerligast på handelsgemenskapen mellan båda länderna och väcker klagomål å båda sidor. Att härå fästa uppmärksamhet, torde för närvarande vara desto angelägnare, som en befarad oloflig införsel öfver riksgränsen af ett par särskilda artiklar, raffinadsocker och sirap, blifvit af sockerfabrikanter i Sverge uti en underdånig ansökning dragen under regeringens skärskådande, öfver hvilke , ansökning generaltullstyrelsens och komni.rskollegii utlåtanden infordrats. Då det skulle blifva för vidlyftigt att här aftrycka begge förenämnde tidningsuppsatser, inskränka vi oss att i afseende på de faktiska förhållandena redogöra för hvad som kan anses vara af nämnde tidningar utredt samt för deras yttranden om sättet för missbrukens afskaffande, hvarefter vi äfven för egen del skola vidröra några omständigheter i frågan. Carlstadstidningarne sammanstämma rörande det faktiska af ämnet uti följande: ; att till följd af det naturliga bebofvet utaf varuutbyte mellan de begge rikenas gränsinvänare och den derat emellan dem uppkomna lifligare handelsförbindelse, hvilken hindras af tullförfattningarne, oloflig varuinförsel frän Norge till Sverge under en läng följd af är egt rum uti ett vidsträektare om8: att denna olofliga införsel icke inskränkt sig till en eller annan artikel, utan omfattat en stor mängd varor och nästan allt hvad på svenska sidan utgjort gränsprovinsernas behof af utländsk tillförsel, säsom kramoch manufakturvaror, sill och fiskvaror, kaffe, socker, sirap m. m., men i synnerhet tobak; att orsakerna till den olofliga varutrafiken förnämligast bestätt, dels uti den olika tull-lagstiftningen i de begge rikena, hvarigenom en mängd artiklar kunnat ifrån Norge införas och säljas till lägre priser än hvartill desamma i Sverge till följd af förbud och höga tullafgifter kunnat bekommas, dels uti den bristande och svaga tillsynen frän tullverkets sida, elier rättare uti den rent af i sakens natur grundade omöjligheten att utan de mest öfverdrifna kostnader emot denna trafik organisera och handhafva nägon tillfyllestgörande tullbevakning. Enda förnuftiga och för ingen del omöjliga utvägen, att afhjelpa de uppgifna missförhållandena, anser Wermländska Korrespondenten vara en verklig tullförening mellan de båda brödrarikena, och yttrar sig derom med följande bebjertansvärda ord: Hvad Du slutligen angår sättet att för framtiden afstyra dessa ofog, så se vi icke att det gifves mer än ett på en gäng fullt verksamt och tillrädligt dylikt, och detta är att öppna allvarliga underhandlingar med Norge om en ordentlig tullförening, hvilken väl icke borde vara omöjligare atttillvägabringa mellan de begge brödraländerna än mellan de tyska staterna, och iakttager Sverige dervid allenast ett billigt afseende på Norges förhållanden, sä mäste det förra utur moraliska och politiska skäl kunna drifva sin vilja igenom utan att gripa till ultima ratio. Att deremot ens tänka på ufogetsHauuuaudc odelst en förökad. gränsbevakning är en löjlighet, ty vi hafva af gränsboar, kompetente att bedöma saken, hört hegyres att utefter hela riksgränsen finnes åtminstone, Jå Tiden en dfvergäng med häst och släda öfver Kölen lätt låter verkställa sig. Vid detta förhållande är det orimligt att, med en i det stora hela så obetydlig handelsgemenskap, vilja afstyra smuggleriet genom en förökad, ytterligt kostsam ridande eller gäende gränsbevakning. I samma anda yttrar sig också Wermlandstidningen och framhåller ännu skarpare orinaligheten af att medelst en ökad gränsbevakning och försvårandet af kommunikationen mellan rikena, vilja komma till målet. Åntingen, säger sistnämnde tidning, mäste alla olikheter i de bäda rikenas tullagstiftning jemnas med jorden, eller också måste vär gränsbevakning organiseras på den fot, att ej ens en katt kan smyga sig öfver norska gränsen, utan att vara försedd med pass eller på rätta vägar stadd. Det finnes ej mer än dessa alternativer att välja på; alla andra hbjelpmedel blifva endast palliativer, hvarigenom föga skall uträttas. Väljer styrelsen den förra och genomdrifver med kraft denna förändring, kan den vara viss om att hafva grundlagt en Jjus och lycklig framtid för de bäda hrödrafolken; ty derigenom vore det första och säkraste steget taget till att göra föreningen med Norge till en sanning. Väljer den äter det sednare, sä skola de bäda folken allt mer och mer. söndras ifrån hvarandra, deras gemensamma intressen splittras, nationalhatet uppblossa i allvarsamma strider, de norska lurendrejarne och de svenska gränssoldaterna, urisssregeringen blifva en kastboll för enskilda intressen på bäda sidor om Kölen, kronans anseende och värdighet sättas på spel och det redan sköra föreningsbandet äfven till namnet brista i stycken. Mä nationen, må styrelsen betänka detta, och vid nästa riksdag, om ej förr, se till att de ej försofva sig., SN Efter denna redogörelse för Carlstadstidningarnes framställningar, skola vi sjelfva göra några tillägg. Det är ej blott å svenska sidan som oloflig varuinförsel öfver riksgränsen blifvit öfverklagad. Enahanda klagomål ha äfven blifvit fördei Norge öfver oloflig införsel från Sverge, och vi frukta att-.sådant skett med nästan lika mycket fog som här. I afseende på jern och jernsmiden,; bomullsoch linneväfnader samt olasvaror. men i synnerhet rörande brän