Husik. Hr Direktör A. Addners konsert. Denna konsert, som i går afton egde rum å Kongl teatern, var beklagligtvis icke så talrikt besökt son man haft skäl att förmoda, säväl för konsertgifvaren egen som för det. särdeles väl valda programmet skull. Hr Addner, som i sin egenskap af musikdirektö för ett landtregemente för en längre tid sedan kalla des från hufvudstaden, är ett lefvande bevis på de gamla satsen, att den sanna talangen aldrig äldras den kan väl undergå många förändringar, men i de väsendtliga består den dock. Hr A., fastän egand en betydlig färdighet på sitt instrument, söker ick att med nägra mirakulösa hocus pocus slä dunster ögonen eller rättare öronen på oss; han ären veteral från konstens bättre dagar, främmande för allt slag smink och i sitt föredrag så innerlig, så okonbstlac och så rent musikalisk. I synnerhet är hans pianc förvånande mjukt och smältande. Hr A. lät oss denn: afton höra en Introduetion samt Thema med varia tioner för klarinett af Kalliwoda, en Pastoral a Bernhard Crusellsamt Reminiscenser ur operdt Normax, af hvilka Crusells sköna och fridfulla Pa storal, tycktes företrädesvis lämpa sig för hr A: konstnärslynne, och efter hvilket nummer han äfrver hedrades med en stormande inropning. Likaså ut märkte sig br A. i hög-grad för sitt ackompagne mang till den herrliga arian ur Mozarts Titus, son af m:ll Berwald äfven sjöngs på ett högst utmärk sätt. Särdeles intressant var att förnimma den öm: vård, hvarmed hr A. omhuldade den skära Mozartska melodien och huru han visste att ur det annars til sin art nägotoskarpa instrumentet, klarinetten, locka toner, milda ech ljufva som flöjtens. Beethovens ouverture till Egmont började kon serten och vann redan bifall, men efter Webers ou verture till Oberon,, som började andra afdelningen, ljöd ett så ihällande och enhälligt dacapo, att, hvad vi tro knappt nägonsin förr egt rum; nu inträffade, nemligen att hela ouverturen gafs om igen. Om möjligt gick det hela andra gängen ännu bät tre, om möjligt framstodo de luftiga gestalterna då : en ännu klarare -glans ur det fantastiska skimmer, som Weber gjutit öfver hela denna sin snillrika skaelse. P En lika svär som karakteristisk Adagio och Rondo för Violin af den berömde Vieuxtemps hade i hr dAubert fått en omsorgsfull exekutör; hr dAuberi tycktes denna afton dessutom vara särdeles lifvad i sitt föredrag. Vidare sjöngo m:ll Normani och hi Strandberg en duett ur Donizettis Linda di Chamounix, och fröken Sandels en cavatina ur Kuhlaus Lulu. Det var första gängen tröken SS. lät -hörå sig i kongl. teaterns salons, der vi tyckte att hennes mera vackra än starka röst tog sig bättre ut än kanske mängen skulle förmodat. Hennes föredrag var som vanligt smakfullt och fint nyanserad.; hon belönades derför äfven med rikligt bifall. Terzetten emel lan Agatba, Anna och Max ur Friskyttens andra akt sjöngs af mamsellerna Michal, Fundin och hr Strandberg; att den väckte lifliga sympatier i salongen då den gick väl och är en af glanspunkterna i i sjelfva Friskytten, var naturligt. Till slut fick man höra den genialiska sextetten ur Don Juan som föregår Leporellos åchappemang ur den svära klämman. Den sjöngs af mamsellerna Berwald, Fundin och Michal samt hrrStrandberg, Walin och Lundberg med rätt god ensemble. D. M. Konungen och Drottningen samt Prinsessan Eugenie bevistade en del af konserten, men H. M. Enkedrottningen dröjde till dess slut. —t