EE ST 3 JEN AAMUASMLAREGURAVER Ve LTLWIGE IVICSLAT -UNGCET tiden riddarhusfiskalstjensten. — Stockholms prestsällskap har enligt, P. T., med mycken liflighet diskuterat en vigtig fråga. En ledamot (mag. Lundbergson) hade föreslagit, att sällskapet måtte till samtliga rikets prestsällskaper aflåta inbjudning att gemensamt hos K. M:t anhålla om utlysande af ett formligen konstitueradt, allmänligt och fritt kyrkomöte, bestående af prester och lekmän, valda, de förra af samt. rikets presterskap, de sednare af församlingarne på sätt och 1 den ordning som K. M:t behagade fö reskrifva. Såsom inledning till öfverläggningarne erbjöd sig motionären att framlemna förslag till den skrifvelse, som borde aflåtas och hvilken borde innehålla grunderna för sammankallandet af ett kyrkomöte. Vid öfverläggningens början syntes tankarne mycket delade angående behöfligheten, möjligheten och ändamälsenligheten af ett sä ovanligt steg. Starka betänkligheter yttrades rörande: möjligheten af obehöriga inverkningar och inflytelser; de vid mötet uppträdande syftenas art och farlighet; det nuvarande slägtets olämplighet att befatta sig med dylika frågor; svenska kyrkans ställning och behof säsom stående i strid emot saken; Konungens rätt att utlysa ett kyrkomöte såsom varande grundlagsvidrigt; sällskapets befogenhet att med dylika frägor sig befatta för så vidt det gällde en inbjudning till petitionerande hos Konungen; olämpligheten att draga pre. sterna frän sina vanliga embetsgöromäl; presteständets egenskap af fortgäende synod, medelst de ständigt återkommande riksdagarne; mötets utseende af ett rabulistmöte inom kyrkan o. s. v. Under öfverläggningens fortgäng syntes äsigterna allt mer och mer sammanjemkas. Att ett stort kyrkligt möte vore nyttigt, behöfligt och önskvärdt, tycktes för det vida öfvervägande flertalet af sällskapets ledamöter vara alldeles afgjordt, för så vidt man kunde döma af de uttalade äsigterna. Beträffande äter mötets form och natur röjdes någon skiljaktighet. Benägenheten för ett fritt sammanträdande riksprestmöte, som, utan inblandning frän Konungens sida och utan offentligt bemyndigande, samlades blott till rädplägning öfver ätskilliga vigtiga kyrkans angelägenheter, syntes vara påtaglig; ehuru nägra få uttalade sig bestämdt emot mötet, i hvilkendera af de antydda formerna det måtte uppträda. När öfverläggningarne började nalkas sitt slut, androg motionären, under förklarande af sin öfver. vägande benägenhet för ett genom Konungen sammankalladt lagligen konstitueradt möte, de samtliga skäl han anfört och fortfarande hade ait för sin del i främsta rummet päyrka detta, utan att likväl, i händelse af denna menings underlägsenhet inom sällskapet, vilja motsätta sig det större kyrkliga mötet, sädant det af en annan sällskapets ledamot (br Wenström) på anförda grunder och med antydd form blifvit föreslaget. Motionärens skäl voro följande: 1) Man undvek att gå en längre omväg. Det sjelfkallade mötet måste i alla händelser, om det skulle medföra päräknadt gagn, föranleda ett lagligen konpuilmoradt kyrkomöte, som kunde utveckla erforderlig raft. 2) Mötet fär laglig form, hvarigenom förebygges ätminstone det onda, att de, som finna allt böra vara sådant det är, och anse beqvämare att sitta i ro än uppträda till strids för äsigter, kunde göra de vid mötet uppträdande embetsbröderna anskrifna såsom varande blott orostiftare. 3) Ingen af de fördelar, ett allmänligt och fritt prestmöte lofvar medföra, gär förlorad genom mötets lagliga fullmyndighet, hvaremot åtskilliga fördelar, som ätfölja det offentliga kyrkomötet, gä förlorade för det sjelfkallade mötet. 4) Genom Konungens deltagande fär man stark medverkan. Man har icke blott hela regeringen för sig, utan de inflytelserikaste kyrkliga myndigheterna. Man vill icke gerna gå längre än det blir möjligt att komma. Dessutom synes det böra bäde värna och stärka, att man i så vigtiga angelägenheter hyser och uttalar stort förtroende till regeringen. 5) Mötets framställningar och förslager blifva, åtminstone till stor del, Kohungens egna, hvilket äter i väsendtlig män inverkar på riksdagen. 6) Mötet kan redan under sin tillvaro göra vigtiga anordningar, sammansätta kommitteer, fördela-arbeten, som fordrade en längre tid, emottaga kongl. för:slager, samräda med Konungen genom statsrädet, handlägga ärenden, som vid det sjelfkallade mötet knappast kunna upptagas till samtalsämnen, päräkna understöd af oftenliga medel, lokaler m. m. 7) Genom mötets form af lagligen faststäldt kyrkomöte undvikas, mera än genom det sjelfutskrifna mö-) tet, de uttalade befsrade olägenheterna af pressens för stora inflytelse, öfverläggningens afvikelser oci .sädant mer. 8) Tiden för ett allmänligt kyrkomöte kan tilltagas. vida längre än för det sjelfkallade prestmötet, som på sin höjd kan räcka nägra få dagar Härtill kan läggas att det lagligen ordnade mötet kan och mäste enligt sin natur vara lika fritt och -allmänligt, som det sjelfkallade, enär diskussionen vid kyrkomötet stär hvarje frivillig ledamot lika öppen, som för de valda ledamöterna, ehuru vid beslutens fattande han ieke eger rösträtt. Sedan öfverläggningen blifvit slutad, framställde ordföranden till sällskapet den frågan: anser sällskapet sig, enligt stadgarne, befogadt att ätgärda den af mag. Lundbergson väckta motionen. Med stor pluralitet besvarades frägan med ja. Ordföranden förklarade då att han för sin del icke kunde framställa proposition i denna riktning, utan uppmanade Pluraliteten att inom sig välja en ordförande för tillfället. Pluraliteten ansäg ordförandeskapet först böra lemnas ät vice ordföranden, som befann sig ibland dem, som röstat nej. Äfven han förklarade sig icke kunna gifva proposition på mötet i nägondera formen. Sällskapet åtskildes. EE SSE — Af en i Götheborgs Handelstidning införd revisionsberättelse om räddningsinstitutet å Hisingön erfar man, att för närvarande elfva gossar der värdas och underhållas. År 1850 hystes blott sex. Hvardera ansägs då pr medium i kostnader erfordra 382 rår rgs; men i är och för framtiden väntas betydlig nedsättning i denna post. Stiftelsens fond var vid början af 1850 rgs rdr 22,000, hvilken under året ökades med mer än 5000 rdr, förnämligast genom enskild frikostiohet flaccarna AnndorGvican i emidea nh