Aftonbladet – 3 maj 1852, sida 2

falla på knä och hastigt upprepa en bön, såsom för att dermed besvärja den fiendtliga demon som plågade henne. Ofta var denna ansträngning nog för att åter samla och ordna hennes förvirrade tankar. När David stod upp för att gå, vinkade han Nest med sig till dörren. Är du ej rädd, mitt barn ! frågade han. Nej,, svarade Nest. Hon är oftast ganska god och stilla. Och då hon ej är det, så kan jag genom Guds bistånd uthärda det., Jag skall ej mera skåda ditt ansigte här på jorden,, sade han. sGud välsigne dig ! Han gick, och ej många veckor derefter nedlades David Hughes i sin graf. Dörrarna till Nests hjerta voro öppnade — vidt öppnade af den kärlek gom hon kände för den vansinniga Mary. Mary älskade henne tillbaka, såsom ett stumt djur älskar sin blinde herre. Hon var lycklig blott hon fick -vara hos henne. I allmänhet var hon glad att kunna göra Nest till viljes. Men tider funnos dock då hennes förvirrade hjernas otyglade antasier öfverväldigade henne. Förfärliga tiler! Under de dagarna varnade Nest de små barnen som plägade komma och leka omkring henne, att nalkas hennes boning. Tecknet var ett hvitt kläde, som hängdes ett sidofönster. Under de dagarna väntade de sjuka och bedröfvade förgäfves att få höra ljudet af Nests osäkra och haltande gång. Men hvad hon uthärdade visste endast Gud, ty hon klagade aldrig. Om hon hade öfvergifvit Mary, eller grannarna af omtanka och kärlek för Nest hade tagit henne bort, så visste hon väl hvilken hård behandling — svält och elände som väntade den arma. Hon berättade om Marys lydnad och kärlek, om hennes oskyldiga sysselsättningar och samtal, men hon nämnde aldrig om detaljerna af hennes vilda förvirring och vanvett. Nest blef gammal i förtid i följd af sin olycka; won. visste det sjelf att hon var så gammal vid femtio års ålder, som andra menniskor vid sjuttio. Hon kände det till en del af den Niflighet hvarmed hågkomster ifrån hen1es ungdomsdagar uppstego för hennes minne medan gårdagens händelser voro dunkla och obestämda. Hon drömde ofta om sin barnlom och ungdom, under det hennes krafter Jltmera aftogo och hennes kroppshydda samnanföll. I sömnen var hon åter den blomtrande Nest Gwym, flickan med det glada ätta hjertat, älskad af sin moder. Små om