a Arean Aa STOCKHOLM, den 3 Maj. Man har numera erhållit fullständig visshet, att de af regeringen utfärdade resolutioner angående föreslagna filialbanker-i Lund, Christianstad, Carlshamn, Carlskrona, Mariestad och Stockholm icke upptaga ens den ringaste. antydan om. något skäl hvarföre oktroy icke tilldelats dessa banker, då de två andra bankerna i Halmstad och Gefle vid samma tillfälle hugnades med stadfästelse. Af föstnämnde sex banker har, enligt hvad äfven förut är uppgifvet, den i Lund fått rent afslag, men de andra fem endast afslag för det närvarande. Resolutionen för Lunds filialbank är af denna lydelse: Kongl. Maj:t som lätit sig föredragas den utaf bolaget för bildande af en filialbank i staden Lund, genom utsedde deputerade, underdänigst gjorda ansökning om nådig stadfästelse å ett bifogadt förslag till (reglemente för nämnde filialbank, har icke funnit skäl att till berörde -underdäniga ansökning lemna nädigt bifall. Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder. rn slott d. 27 Mars 1852. C. 0. Palmsijerna. Resolutionen rörande filialbanken i Christianstad är expedierad genom bref till Konungens befallningshafvande i länet, hvilken insändt bankens ansökning; och är samma bref af detta innehåll: Vi hafve i nåder låtit oss föredragas en utaf åtskillige delegare uti ett för inrättande af en filialbank i;staden Christianstad bildadt bolag underdänigst gjord och af Eder, jemte skrifvelse-den 3 sistlidne Januari, till oss insänd ansökning om fastställelse å ett bifogadt förslag till reglor för bemälde bolag; men dervid icke funnit skäl att 3å ifrågavarande förslag. till reglor för Christianstads filialbankbolag för närvarande meddela nädig stadfästelse. Hvilket Vi Eder till svar samt vederbörandes förständigande och -underdåniga efterrättelse härigenom meddela.n Resolutionerna för de andra fyra filialbankerna äro i anseende till ordalagen för det vägrade bifallet och frånvaron af alla skäl fullkomligt enahanda med beslutet för banken i Christianstad. Om regeringens skäl för berörde afslag, -i fall några andra skäl derför funnits än finansministerns godtycke, har man lemnat bolagen i den tullkomligaste okunnighet. Hade orsaken till bankernas otur funnits i de föreslagna reglementena, så skulle alla utan undantag bekommit-rent afslag; ty reglementena ligga naturligtvis icke till sig, så att de vid en annan: tidpunkt än den närvarande kunna finnas mera antagliga, i fall de nu icke varit det. Skälen måste således sökas i något annat än reglementena, och häri se vi en af anledningarne till anmärkning. Sedan Rikets Ständer vid sista riksdag beslutat, att till underlättande af den allmänna penningerörelsen på så sätt uppmuntra bildandet af enskilda bankbolag, att Ständerna anvisat 1,500,000 rdr bko af riksbankens medel för att; efter bankofullmäktiges bepröfvande, utdelas till dylika bolag, till ledning hvarför ständerna tydligen utsatt alla. vilkor och förbehåll samt endast öfverlemnat åt regeringen att pröfva och fastställa de nybildade bankbolagens reglementen, följer deraf att regeringen vid denna pröfning icke eger att taga nägra andra omständigheter i betraktande, än huruvida reglementena äro upprättade i öfverensstämmelse med deaf ständerna utfästade vilkor samt allmän lag och författningar. Det är nemligen enligt 72 S regeringsformen förbehållet Ständerna, att utan någon inblandning från regeringsmaktens sida få ostördt genom sina fullmäktige förvalta riksbanken och dess medel, och kan således regeringen icke; utan att öfverträda detta grundlagsbud, på något sätt hindra verkställigheten af ständernas beslut om användandet af bankens medel till penningerörelsens underlättande, som alltid mer eller mindre direkt inverkar på riksbankens eget bestånd och förkofran. Då nu regeringen genom ofvannämnde godtyckliga bes:ut angående de fem filialbanker, hvilkas reglementen regeringen icke funnit skäl att för närvarande stadfästa, förbindrat verkställigheten af Rikets Ständers åtgärd till penningerörelsens underlättande och befrämjande af riksbankens verksamhet, utan att anledningen till ett sådant hinder kan finnas i de till stadfästelse ingifna reglementena, emedan dessa i så fall bordt utan uppskof afslås, så har regeringen också härigenom, enligt vår åsigt, våldfört 72 S regeringsformen, och ha således finansministern och de statsrådets ledamöter, som tillstyrkt åtgärden, gjort sig skyldige att härför ställas under åtal mför riksrätt. ; Till stöd för denna åsigt kan äfven åberopas, att ständerna i reglementet för Bankoverkets styrelse och förvaltning uttryckligen öfverlemnat åt sina fullmäktige i banken, att i fall flera filialbanker skulle samtidigtuppstån, dem emellan, efter fullmäktiges bepröfvande, fördela de anslagne 1,500,000 rår. Det är således bankofullmäktige och icke regeringen, som det tillkommer att afgöra hvilka filialbanker som skola få och hvilka som icke skola få delaktighet i detta anslag, och likväl har regeringen genom sitt beslut att hindra utfärdandet af fastställelseregalutioner åt flera