Aftonbladet – 1 maj 1852, sida 3

arkens ord och — han stadnade för-att bedjas Ifrån den stunden blef han en af de allvarlige, sjelfförsakande och ofta misskända vandrande predikanterna, som under Wesleys ledning utgingo för att sprida en allvarligare, mera i lifvet ingripande christendom. Hans vandringar voro af-stor nytta, äfven för honom sjelf. De utvidgade -bans uppfattning om det olika i menzkliga förbållanden och ökade hans deltagande för de bedröfvade och anfäktade. Hans kärleksvarma Bjerta och en åttioårig lefnads mognade erfarenhet gjorde honom förtrolig med menniskosinnets mest oförklarliga gåtor; och nör yngre predikanter straffade de hårda hjertan och förtviflade om syndarnes frälsning, så var han tålig och kärleksfull. Då Eleonore Gwym låg på sin dödsbädd, kom David Hughes till Pen-Morse. Han kände hennes lefnadsöden och uppsökte henne, t Höhomy meddelade Kon de känslor söm bekymråde henne. xJag här förlarat tron, David. Frestaren är kopimen och jag har gifvit vika för honom. Jag tviflar på ätt Gud bar Hört min bön! Dag och hatt här jag bedt om nåd att kunna trösta mitt bart i hennes djupa sörg; men Gud har ej hört mig: Han bar vändt sig ifrån mig och bortstött min fattiga kärlek. Jag önskar att få dö, men jag har förlorat min tro och känner ingen glädje vid tanken att. se Gud.! Hvad skall jag göra, David?9 Hon väntade.efter bans: svar,och det dröjde länge-innan--hon erhöll detsamma. Jäg är trött af lifvets, återtog hon sorgligt; och huru kan jag finna ro i döden, då jag lemnär mitt barn ensamt och med krorsadt bjerta 2. Eleonorex, svarade David, der, hvartbän du -går, skall alltiog blifva ljust, och du skall lära att tacka Gud för slutet at det, som nu synes dig en tung och svär börda. Tror du