Eleonore gret högljudt i sin stora sorg. Då kom Nest åter och sade: Moder, jag hade orätt, du gjorde ditt bästa, Jag vet ej huru det kommer sig, att jag-är så hård och kall. Jag önskar att jag hade dött, medan jag ännu var en flicka med ett varmt och vekt bjerta.n Säg ej så, mitt barn, Gud har pålagt dig en svär pröfning och ditt hjertas hårdhet skall blott vara en tid, Gud skall uppmjuka ditt bjerta, haf blott tålamod: Jag förstår nog huru det är, min stackars Nest, och räknar ej med dig. Och hurudant det än är, tro icke att du bedröfvar mig; det skulle ju stinga dig i hjertat, då jag en gång är bortgången, och jag är icke bedröfvad — för det mesta äro vi ju rätt glada, tycker jag. Från denna dag slöto sig moder och dotter närmare imill hvarandra. Men desså sötgfulla brådstörtande händelser påskyndade Elebnöresi död. Hon dolde det ej för sig sjelfsrej heller bad hon Gud, gåsom hon för några månader sedan gjort, att få lefva för sitt bariig skull, ty kon hade sett, att-detvej stod i hernes förmåga att trösta det arma blödande hjertat; Hennes böner syntes henne stundom som hade de förblifvit ohörda, och åter en annan gång förebrådde hon sig sådana tarfkar. I denna del af Wales finnas många metNödistpredikanter. Bland dem var en gammal man, vid namn David Hugher, som åtnjöt stort. anseende -och vördnad, emedan han per. gonligen varit förbunden med den. store Jobn Wesley. -Han-bade varit kapten på ett—fartyg från Caernarorm; hade bandlat på Medelhafvet och sett många mirkvärdiga ting. I dessa tidigare dagar (för att använda hans egna ord) Hade han lefvat utan Gud i verlden, och gick en gång till en sammankomst, blott i afsigt att smäda John Wesley, men greps dervid djupt-af den silfverhårige patri