Aftonbladet – 1 maj 1852, sida 3

utan att vetarhuru jag älskade henne — jag hade en sådan underlig däraktig stolthet i mitt hjerta... Kom tillbaka, moder! kom tillbaka, ropade hon vildt till sin mModers stelnade lik; köm tillbaka, som en engel eller som en vålnad — kom blott igen, att jagamå kunna söga dig buru jag har älskat dig Men de döda komma aldrig åter. Nests lidelsefulla utrop slutadeitårar — de första hon hade utgjutit. När de småningorå upplöstes i djupa bäfvande .snyftningar, knä böjde David. -Nest knäföll icke, men nedböjde hufvudet. Han bad under det stilla tårar strömmade utför hans kinder. Han frambär den olyckliga flickans inre och yttre elände inför den Herren, som ensam har maktihimer och på jorden Då hon uppsteg, voro de båda lugnare. Nesty, sade hon, du har älskat så, som angdomen älskar: en sjelfvisk, lidelsefull kär lek, naturlig för det unga bjertat, Härefter måste du bedja Gud öm nåd att kunna älska såsom Christus älskade, utan -tanka på dig sjelf eller fordran på genkärlek. Du måste taga de sjuka och lidande till ditt hjerta och ilska dem. En sådan kärlek skall draga ditt hjerta undan verldens stormar och lyfta det in i Guds egna fridsrymder. I Sjelfva häftigheten af. din känsla bevisar mig, att du är i stånd dertill. Jag beklagar dig ej: du behöfver ej medlidande. Gud skall gifva dig kraft att: höja dig öfver dina egna sorger och-vändå dem till välsignelse för andra, och en välsignelse för dem, som lefva med. digg skall: du genom Guds bistånd blifva; jag ser detitron, jag ser det uti svaret på din moders bön!ts Den gamle mannens ögon glänste, likasom han sett en syn; elden i7spiseln femmade upp och belyste hans silfvergråa lockar. Nest tyckte tigse en profet, och en profet va han i-sanning för henne. (Forts.)