Aftonbladet – 1 maj 1852, sida 3

relse menar du. Du kan ännu ej fatta, öm man talår med dig om Guds oändliga kärlek, derföre vill jag liksom du tala: om . kärleken till menniskorna. Jag säger dig, att om ingen älskar dig, så är det hög tid för dig att begynna att älskas Han talade nästan strängt (om detta någonsin kunIde sägas om David Hughes), ty han -kände Isig-upprörd vid åtankan på Nests kärlekslösa köld -emot sin mor, hvarom grannarna hade berättat. honom. : ;Begynna att älska! svarade hon med blixtrandeögon. Har jag icke älskat? Gamle Iman; du är slö och trött. Du här glömt hvad ikärlek är. Hon talade med -en sorts föraktfull medömkant. Jag vill visa dig huru jag har älskät, genom att: visa dig den förändring :som kärleken åstadkommit hos mig. Jag var förr. den sköna Nest Gwym; nu är jag en Ikrympling, en stackars svag förbleknad och förtärd krympling. Det är en förändring; åtminstone säger man :så. . Hon tystnade och fortfor derefter med lägre röst; Jag säger dig, David Hughes, den yttre förändringen är ett intet, i jemnförelsen med den förändring i mitt inre, som förorsakats at den kärlek jag känt — och har sett försmådd. — Jag var förr mild, och om du talade ett ömt ord så kom mitt hjerta dig till mötes, så villigt som ett litet barn går till sin moder. Jag talade aldrig ett hårdt ord, ej en gång till de stumma djuren, ty jag hade en vänlig känsla för alla. Sen en tid (sedan jag älskade, gamle man) har jag blifvit kärlekslös emot alla i mitt bjerta. Jag har vändt mig bort från kärlek och ömhet i bitter likgiltighet.; -Hörls hon talade med en ljudlös, hviskande röst, jag vill-bekännna det, Jag har talat hårdt till henne, pekande på liket; Henne som alltid-var tålig och kärleksfull emot mig. Hon visste ej, mumlade hon, hon gick i grafven