Aftonbladet – 1 maj 1852, sida 1

STOCEHOLH, den 1 Maj. Första Maj — vackra och löftesrika ord! Vårens första dag har då ändtligen inträdt, visserligen icke med rosor i hatten, utan nästan snarare med snöflingor i det stripiga håret, eller åtminstone med ett ganska bistert ansigte, men det är ändå Första Maj, den dag då man efter gammal hätd fröjdar sig öfver att den långa och kulna vintern är till ända; vi hafva ej bjerta att på en sådan dag med allvarsamma politiska betraktelser störa våra läsares upprymda vårfantasier. Hvad har i sjelfva verket Första Maj att göra med politiken? — Med skatteförenklingen? — Enhvar skattar denna dag endast åt glädjen öfver värsolens lifvande värma, som aom kort skall föryngra och försköna den gråa jorden. Eller med bankväsendet? — Ingen tänker i dag på dylika säker, endast rörelse-kapitalet räcker. till för dagen, och om än våra allvarsamma statsmän dystert skaka på hufvudet öfver fattigdomen på guld och silfver i bankens hvalf; frukta vi döck icke några svårare kriser innan dagens åfton, och boppas att en skärf ännu finnes öfver för morgondagens behof. Eller skola vi tala om kyrkliga ärenden, eftersom detta just är kyrkoårets första dag, som hvarje åldrig prestfader önskar att uppnå, för att, om han plötsligt skulle bortkallas från hjorden, kunna lemna de sina i åtnjutande af tjenstårets fördelar? — Nej, vi skola ej heller tala om sådana! saker. Våra medbröder inom pressen hafva sagt oss att vi äro naturdyrkare och hedningar, och ej förstå oss på dylika saker. Vi lyckönska i stället alla de afundsvärda, som denna dåg hafva feta pastorater att tillträda, och de gamle herdarne önska vi helsa, krafter och munterbet på deras färd genom det nya tjenståret. Måtte de få se dess slut och många andra tjenstårs, innan de tänka på att skiljas härifrån, och lemna så mycket som möjligt öfver af tjenståret åt enkan och barnen. För de yrken, hvilka, såsom åkerbruket och sjöfarten, liksom återfödas med vårens ingång, hafva vi äfven en hjertlig välönskan, Måtte friska vindar föra naturens rikedom till och från våra stränder, utan några vilda stormar, som kräfva dyra offer, och måtte en god och synnsam väderlek ur den gamla svenska jorden på sin tid framkalla: gyllne skördar, och ingen kolera eller annat ondt störa ossinjutningen af våra sköna men flyktiga sommarlagar. , Om några timmar har en hvar, så vidt det på något sätt varit görligt, slutat sitt arbete för dagen, för att med de sina i det fria gifva en välkomst åt den första vårdagen. Vifägna osg i föreställningen åt det glada och vackra skådespelet af: en folkfest, hvari alla samhällsklasser, från konungafamiljen till daglönaren och hans närmaste, deltaga med. samma intresse. Hvad gör den lilla skilnaden, om den ena sitter i ett glänsande åkdon och den andre färdas på sina egna ben, endast dessa sednare äro goda nog att i sin tid föra honom tillbaka till sitt hem? Vi frukta dock icke något öfverskridande af det lagom i munterhet, den ordning, den sans och det lugn, som är den vackraste prydnaden för hvarje folkfest, och som vid de flesta tillfällen fördelaktigt utmärkt den stora massan af hufvudstadens befolkning. Måtte den knappa och karga Första-Majsolen åtminstone hafva litet värma och några milda strålar att utbreda öfver de stora och brokiga massor, som i afton skola sprida sig kring Djurgårdens berg och slätter. Vi förmoda att ingen: genom en förhastad vårklädsel ärer utsätta sig för någon helsovåda på en dag. som, ehuru med vårligt namn, ingick med nästan vinterlig temperatur.