Aftonbladet – 30 april 1852, sida 2

stora ängen, omsluten i en öppenhalfceirke af Trö-Madocs vägformiga kullar och klippor, förgylldes klart af den nedgående solens strålar; men för Eleonoras tårfyllda ögon kunde gerna allt varit böljd i vinternatt. Hon märkte intet yttre föremål förrän hop stod vid Tidens sluto och der återkallade först åsynen af Edward hennes egentliga ärende i hennes minne. Han stod och betraktade några nystäckta hökufvor, som uppfyllde luften med sin vällukt; Vid ljudet af hennes steg vände han sig om, och då han såg Eleonore, rodnade han och syntes förlägen, men gick henne dock till mötes med en viss hjertlighet. Det är en vacker aftom, sade han, Hur mår Nest? Men det är sannt, er härvaro är ett tecken att hon är bättre. Vill ni ej komma in och sitta ned? : Han talade fort och liksom han ville visa mer hjertlighet än han egentligen kände. xJag tackar er. Jag skall taga mjölkpallen der och sätta mig här. Friska luften är såsom en balsam efter att hafva varit instängd så länge.n : Det är en lång tid, svarade han, Mer än fem månader.n . Mrs Gwyms hjerta darrade, Hon kände inom sig ett uppror, som hon önskade att dölja, för att icke, genom att förråda någon ovilja, lossa eller sönderslita den skörnade tråd af kärlek, som band honom vid hennes dotter. Hon sade ständigt till sig sjelf: tålamod, tålamod! han är måhända trogen och älskar henne docks; men hennes sårade, harmfulla känslor straffade hennes ord såsom osanna. ; ; Det är mycket länge sedan du var hos oss för att fråga efter -Nest, Edward Williams sade han, Nest kan blifva både bättre och särareutan att du bryr dig derom.