STOCKHOLM, den 30 April; Sällan har en regeringshandling varit så väl beräknad, så lyckligt utförd och krönt af en så snar och fullständig framgång som inrättningen af mönsterverkstäder i de belgiska provinserna Ostoch Vest-Flandern samt grefskapet Hennegau. Det vexande intresset för industriens framsteg ger oss den öfvertygelse, att följande detaljer, som vi meddela efter en belgisk tidning, skola med nöje inhemtas af våra lösare, alldenstund de ganska väl låta sig lämpas äfven till våra förhållanden. Den ledande tanken hos belgiska regeringen vid dessa verkstäders inrättande var att gifva arbetaren det bästa möjliga tillfälle att utbilda sin konstfärdighet, att sätta honom i besittning af de fördelar, i saknad hvaraf hans arbete hade sjunkit i värde, tillfället till afsättning försvunnit och han själf försjunkit i elände och detta olycksaliga hat emot bildningens framsteg, som ännu för icke länge sedan var riktadt mot machinerierna. Besittningen af denna större fullkomning skulle försona arbetaren med sin kallelse, med menniskoslägtets framsteg, samt återskänka honom ett högre pris för sitt arbete, och med förbättrade materiella vilkor äfven återgifva honom sitt förlorade mod och sin moraliska sjelfständighet. Den belgiska regeringen har äran att före alla andra regeringar hafva fattat denna tanke och kallat den till lifs genom mönsterverkstäderna (ateliers modeles dåpprentissage). Under få års tid har den satt ett stort antal sådana ivrätthingar i gång, och dessa få år hafva varit tillräckliga att genom en serie af de lyckligaste resultater ådagalägga idgens riktighet. Då omkring medlet af förra årtiondet den stora krisen -för linneindustrien inträffade, föllo, liksom i det preussiska öfra Schlesien, äfven i Ostoch Vest-Flandern samt Hennegau de belgiska spinnarne : och -väfvarhe i djupaste elände; hvilket måste blifva så mycket kännbarare, som linneindustrien hittills hade utgjort dessa provinsers nästan enda näringsgren; Välgörenhetsbyråernas oafbrutina verksamhet, de enskildas största uppoffringar och de: rikligaste bidrag af regeringen förmådde ej mer att sätta en dam för det med hvär dag växande eländet. Lättja, tiggeri och typhus tilltogo stundligen i en förfärande grad, Då upprättades, enligt regeringens förslag, från och med början af 1848, öfverallt i landet dessa mönsterverkstäder, dels anlagda af en utaf regeringen till detta ändamål nedsatt kommission, dels af ett antal enskilda industri-idkare, hvilka till den ändan afslutit kontrakter med regeringen. Den sednare utbetalte dertill understöd för ett visst antal af år, likaså de särskilda kommunerna, någongång hela provinsen, och kommunerna gäfvo dessutom, der sådant lät sig göra, de erforderliga lägenheterna. Mönsterverkstäderna innehålla de mest fulländade apparater för linneindustrien.. De skola tjena att göra fabriksförläggarne så vidt möjligt dermed bekanta och erbjuda dem tillfälle att göra försök; men hufvudändamålet är att utbilda skickliga arbetare, hvilka i följe af den förvärfvade konstfärdigheten äro i stånd att livar som helst förtjena en så hög dagspenning, att de deraf kunna lefva: Sålunda uppstodo på -kort tid endast i Vest-Flandern 35 verkstäder, som redan lemnat 5200 så utbildade arbetare, ett ringa antal, då man tänker sig hela provinsens befolkning, men betydligt då man besinnar att dessa menniskor för kort tid sedan voro lättingar, tiggare och dagdrifvare, och att med dem äfven deras familjer äro räddade från elände. En sådan. arbetares dagspenning är mellen 1 och 17, franc (24 til 36 sk. banko), Verkstäderna utbetala årligen i löner för arbetarne blott omkring 1,400,000 francs. Deremot utgjorde det tillskott, som staten lemnade för förlidet år, blott 49,071 francs 46 cent. Välgörenhetsbyråerna hafva nu ensamt att skaffa med sådana, som äro alldeles oförmögna till arbete.