tycktes lyssna efter döden. I en annan koja bodde en moder med sin dotter, en KrympAR hvilken hon: med outtröttlig ömhet vårdade och försörjde genom den ringa afkastningen af några bikupor. Gick man här förbi om natten, vid hvilken timma det än var, så såg man alltid det matta skenet af ettljus skimra genom fönstret; det var modren som vakade vid sin qvidande dotters löger, och ofta hörde man henne halfhögt sjunga någon sammal folkvisa i det hopp att de enformiga tonerna skulle döfva dottrens plågor. Då vi sågo henne hade hon sålunda vakat och sjungit i femton års tid vid. sin dotters bädd. Hennes sorg var så vördnadsbjudande, hennes undergifvenhet så sann och stilla, hennes kärlek. så tålig, att hon tillvunnit sig alla grannarnas aktning och vänskap. En annan berättelse, som jag hörde om denna uråldriga by, vill jag berätta något utförligare. Norr om Pen-Morse höja sig några höga klippor, desamma vid hvilkas fot Tre-Madoc ligger, men inemot byn sänka de sig åter och förlora sig småningom i en vågformig slött. Både här och der äro de dock sköna. De stora spetsiga klippblocken, som annars skulle synas hårda och ovänliga, äro prydda med mäångfärgad mossa och åtskilliga arter af den vackra sedum. Bredvid dessa lysa storkörtens skarlakansröda blad och ljungtufvor med purpurröda blommor fylla hvarje rum ner i berget. På längre afstånd skilja sig dock ej växterna ifrån hvarandra och man varseblifver då blott en oändlig färgprakt, här och der afbraten af murgrönans rörka löfverk. Vid foten af dessa klippor utbreda sig några rikt grönskande ängar — och nu äro vi framme vid Pen-Morse. Byns källa ligger tätt under klipporna: på gängstigen, som förer dit, går manöfver ett par stora, släta, sluttande stenar, som ständigt