Aftonbladet – 29 april 1852, sida 2

Hr Bomans musikaliska föreläsningar. Den serie af föreläsningar, i tonkonstens historia som en tid bortåt af hr kamereraren Boman hållits kongl. musikaliska akademiens lokal uti Prins Gustaf palats, slutades förliden lördagseftermiddag, då de ättonde och sista föreläsningen egde rum. Tilfäll har under dessa föredrag blifvit lemnadt att erhäll en god ötversigt af de framsteg i ett och tillbaka skridande i ett annat afseende, med ett ord den olik riktning musiken under seklernas lopp tagit, tills de af Mozart bragtes till sin höjd, det vill säga attvar ett lika sannt som skönt uttryck af menniskans bäst känslor och högsta ideer, samt huruledes densamma kulminerande med honom, sedermera, med ett oc annat lysande undantag, såsmåningom äter sänkt si; till-en lägre. grad : än. ckanske nägonsin förr. Utom de. mänga : ganska intressanta meddelande: hr: Boman lemnat under ifrågavarande föredrag, allt emellanåt interfolierade med karakteristiska arekdo ter, har han äfven vid nägra af dem lyckats erhäll: biträde af en liten vald chör, hvarigenom hvarje tvif velaktig åhörare kunde de facto öfvertygas om hvilk: rika skatter. den gammalmodiga, musiken gömme: i sitt sköte. Alla dessa skalter ligga nu som be grafoa och okända af de flesta, men finge vi blot några ihärdiga och oförtrutna skattgräfvare, som icke tröttnade vid att bringa dem i dagen, skulle allmän: heten säkert icke dröja att visa sig tacksam derför. Man kan ätminstone icke förmoda annat, dä man försport det varma intresse och den stundom verkliga hänförelse, hvarmed åhörarne under dessa föredrag lyss. nat till de gamla sköna melodierna, hvaraf vi blot vilja nämna en choral af Palestrina, spelad på akademiens. lil orgel af hr direktör Triesson, full a! det högtidliga äållvar och det andliga djup, som vorc utmärkande drag hos denne, för trehundra är sedan lefvande, store reförmator af den italienska kyrko musiken; en med denna beslägtad melodi af Alessandro Scarlatti, en herrlig kör ur Händels Judas Maccabeeus,, Luthers s.k, favoritmoteit af Seäfel, en utmärkt vacker. kör ur Herrman von Unna af Abbe Vogler, jemte mänga andra af än glad, än allvarlig tonart, hvilkas uppräknande här-blefve för vidlyftigt. Hr professor Passy har härvid ofta lemnat benägen medverkan och af fröken Sandels hörde man vid sista föredraget en aria ur Lulu af Kuhlau. Vid nämnde föredrag gafs äfven en qvartett med kör ur Naumanns Gustaf Wasa och en skön aria ur samma opera sjöngs af m:ll Nordblom, Hos hvilken sån gerska alla åhörare stadna i stor förbindelse för hennes flitiga och intressanta biträde under dessa föredrag. Männe icke Gustaf Wasas uppförande skulle blifva lika ekonomiskt fördelaktigt för teaterkassan som-tillfredsställande för musikvännen? Kören, men ännu mera arian derur, uppväckte en riktig entusiasm i salen. När hr Boman talade om den äldre franska skolan beklagade han, som ock hvarje vän af verklig, enkel och oförkonstlad musik måste göra, att vi alltjemnt på vär repertoir skola sakna namnen af en Gretry, en .Dalayrae, en Mchul, Boildieu, Nicolo Isouard m.fl. Äfven om kritiken har hr B. talat och anförde dervid den: ansedde tyske konstdomaren: Brendels omdöme öfver Meyerbeer; hvari Brendel på ettskoningslöst sätt blottar Meyerbeers andefattighet : och effektjägeri. Äfven citerade hr Boman Carl, Maria von Webers yttrande om M. och hvilket torde så mycket mera intressera hvarje läsare att höra, då Webers namn är en borgen, som sällan nog kan presteras, Weber beklagade redan 1824 att Meyerbeer beträdt den eländiga -slentrianen,och då fråga var att M. skulle: komma till Berlin, yttrade -W.: rdet måtte han väl skämmas förs. Sednare händelser hafva dock visat, att Meyerbeer bättre än den ädle Weber förstod sig på hvad de gode Berlinårnes och många an. dras musikaliska digestionsorganer täla vid och kunna smälta. Hr Boman gaf slutligen en kort öfversigt af vära inhemska tonsättare, beklagande att deras mänga förträffliga alster råkat i lika stor glömska som deras naran samt önskade att snarligen nägon dertill qvalificerad man mätte fortsätta hvad den förtjenstfulle Abraham Hälphers för öfrer 70 är sedan påbörjade och grundlade, nemligen våra svenska tonkonstnärers historia, så att äfven de liksom skalderna mätte få sin, med hvilken vackra och begrundansvärda önskan hr Boman. afslutade sina intressanta föredrag. —t