Aftonbladet – 28 april 1852, sida 2

inflytande på samhället, hviket aldrig tlllörene va rit bragt så på gränsen af undergång. Utsigternal, för framtiden äro nedslående, och mer än någonsin ir nu koloniens öde beroende af den hjelp, hvilken såväl känslan af menniskokärlek, som den oundvikliga nödvändigheten att i tid söka förebygga det elände, som kan förutses och afvärjas, synas oafvisligen päkalla. En nödhjelpskommitt, bestående af öns guvernör och justitiarie samt köpmännen Dinsey och Delisle, bildades genast. Grannöarne, hos hvilka öns styrelse och dess invänare genom dess välkända redlighet och gästfrihet förvärfvat aktning och anseende, och gjort svenska namnet äfven i Vestindien ärddt, hafva skyndat att visa sitt deltagande genom betydliga bidrag af penningar, kläder och lifsförnödenheter. Härigenom, äfvensom genom styrelsens kraftfulla åtgärder, har den ögonblickliga nöden blif vit afbjelpt. Men detta äricke nog. S:t Barthelemy eger inom sig sjelf inga resurser, icke virke eller byggnadsmaterialier, intet som kan gifva dess öboer, hvaraf mänga nu sakna skydd mot den brännande solen, ens hoppet om en ljusare framtid. En verksam och skyndsam bjelp frän det aflägsna moderlandet kan dock kanske förekomma den svenska koloniens totala skeppsbrott, och det är derföre man på detta sätt vågar uppmana de bättre lottade af svenska allmänheten att räcka en hjelpsam hand ät sina lidande landsmän på andra sidan hafvet. jan Pr KE bd RETAS Anteckningslista är framlagd uti Postoch InrikesTidningars annonskontor (Söderlunds bokhandel, Stadssmedjegatan 4 9), der de medel, som välgörenheten i moderlandet för de brandskadade ä E:t Barthelemy vill afläta, blifva, på ofvannämnde nödhjelpskommittös vägnar, emottagna; hvarefter de genom -hr. expeditions-sekreteraren och riddaren M. F. Aberg uppbäras, till S:t Barthelemy öfversändas och i Postoch Inrikes. Tidningar redovisas. a EAA — Den insamling för de brandskadade på S:t Barthelemy, för hvilken :generalkonsuln Tottie ooh Jegationspredikanten G. W. Carlsson i London satte sig i spetsen, har utfallit ganska rikligt. Vi hafva emottagit följande uppgifter om subskriptionen,. som vi skynda att meddela våra läsare: Generalkonsuln Tottie har lemnat 100 f, Baring Brothers komp. 30, Prescott 30, Hanbury komp. 25, P, Dickson 20, Engström 20, Fredr. Huth komp. 20, Baron Hambro 20, Wrampe 10: 10., Hoare, Buxton komp. 10: 10., Boyson komp. 10: 10., Dickson Brothers komp. 10, W. Tottie 10, Gurney 10, och af ätskilliga personer mindre belopp, så, att sammanlagda summan utgör 400 . Subskriptionen fortfar. ee — Den tilltagande verksamhet som flera engelska och tyska lifförsäkringsbolag utöfva inom vårt land är en giltig anledning att egna större uppmärksamhet åt lifförsäkringarne, och vi ha derförei dagens blad lemnat rum för en af en person utom redakt:onen författad uppsats i ämnet, hvarvid vi böra upplysa att författaren ansvarar för tillförlitligheten af de gjorda sifferuppgifterna. , Bland alla de stora agsociationsföretag, hvarigenom den enskilde skyddar sig mot ekonomiskt förstörande verkningar af tillfälliga olyckshändelser, finnes säkerligen icke. något som utgår från en mera ädel id eller som hvilar på en mera moralisk grund. än lifförsäkringsbolagen. Också tillhöra de företrädesvis Englands ädla folk och synas icke komma att få någon större utbredning hos de i: moraliskt bänseende sämre lottade nationerna. Det är ett religiöst åliggande för menniskan att alltid vara färdig ätt skiljas hädan; men då Hon i så många fall är genom dyrbara band fästad vid andra, för hvilka hennes förtidiga bortgång blir en svårare ekonomisk förlust, så bör hon, för att med mera lugn kunna gå framtidens skiften till mötes, söka att skydda. de sina för en dylik förlust. Härifrån hemta lifförsäkringsbolagen sin egentliga upprinnelse. : Väl har det med rätta blifvit -anmärkt, att degsa bolag i Sverige till ej obetydlig del anlitas af personer som taga lifförsäkringar, för att sedermera kunna pantsätta assuransbrefven för lån som skola upptagas; men ett sådant lånesystem kan ej i större mån utbilda sig, emedan det blir för dyrt för gäldbundna per-; soner att både beta!a ränta och assuranspremier. ÅA tillfälliga undantag är det här såsom j: i andra fall ej värdt att fästa afseende. En annan fråga är om det är nyttigt för oss. att anlita främmande lifförsäkringsbolag i: stället för att upprätta ett sådant inom vårt , eget land. 4 i Å Författaren synes vara af-.den mening, att de i stor skala stiftade utländska bolagen ! skänka större fördelar än som skulle kunna erhållas af ett inhemskt. Afgörandet af denna fråga bvilar emellertid på mycket grannlaga undergökningar och vi vilja åtminstone för närvarande derpå icke inlåta oss, utan erinra blott, att då lifstiden för svenskar är i allmänhet kortare än för engelsmän, så synes det böra vara vinst för oss att med de sednare ingå i bolag om lifförsäkring, då premierna blifva de samma, — Man läser i Bohus Läns Tidning: Under det att regeringen och folket synas förtröffligt ense om att göra intet, finnes det åtminstone en makt, lyckligtvis inskränkt till hufvudstaden, som gör mera än den både lagligen kan oeh bör göra. Det är polismakten, eller här öfverståthållaren, som)c begagnar denna:allmänna dåsighet och .liknöjdhet, att blanda sig i allt. . f; Säsom kändt är finnes det ätskilliga näringsgrenar, lt hvilka icke förenade med burskap, dock ansetts hafvall sitt skydd och sin säkerhet i sjelfva de nyare närings-v författningarnes antydda friare anda, och som äfven lr innan dessas utkomst 1846 ansägo sig betryggade;!f ja, som ännu i denna stund icke torde tro sig hotade f r t d ä d I S 1 La ml re af polismaktens egenmäktigheter och godtycke. Men en polisförfattning har i dessa dagar utfärdats, som är af beskaffenhet att ätminstone böra väcka deras uppmärksamhet; om än. den, såsom blott rörande: en enda handtering, på vanligt sätt icke anses föranleda till allmännare deltagande för den hotade och lidande. Saken. rörer nu blott ett tjog omnibusegare — men hvad med dem nu skett kan äfven, lika lagenligt, föreskrifvas för alla andra näringar, som ej direktä stå under bandtverksoch bandelsordningarnes skydd; o oeh då dessa äro många, synes tilltaget förtjena en d allmännare beifran. Huruvida justitieombudsmannen kommer att röra sig i denna den enskilda friheten så inskränkande sak är ej ännu bekant. Han har måhända ledsnat vid de fäfänga försöken att göra rättvisan gällande inom vär polis-administration,s — Man läser i Götheborgs Handelstidning: Emigranter, som ämna sig till Förenta Staterna, ankomma bit nästan dagligen, från det inre af landet. Man fär nu allt som oftast se långa rader af