könet i Finlands yttre skärgård ? KNASEN SEI RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Med : urmakaregesällen Ludvig Emanuel Kahl, häktad och tilltalad att hafva frän sin husbonde, urmakaren Lauren, medelst inbrott, olofligen tillgripit penningar, verktyg och andra persedlar, fortsattes i dag ransakning inför rädstugurättens femte afdelning, dervid en mängd personer afhördes och intygade bland desse : urfabrikören Linderoth, som värderat de stulna verktygen, igenkände bland dem ätskilliga, som tillhört aflidne fabrikören Michal och hvilka, då Lauren öfvertog Michals verkstad, blifvit till honom ötverlåtna. K Hörd häröfver, förnekade Kahl, att han nägonsin innehaft de af Linderoth igenkända persedlarne, oaktadt Laurn bestämdt pästod, hvad han ock trodde sig kunna styrka, att persedlarne funnits ibland Kabls hos enkan Frölund förvarade saker. Urmakarelärlingen Högberg hade en lördagsmiddag i Januari månad sett Kabl förfärdiga en mindre nyckel, hvilken ban, på Högbergs fråga, sagt sig skola begagna, för att taga pengar ur Lauråns chiffonier. På Eftermiddagen samma dag hade ock Kahl öppnat chiffoniern och ur densamma uttagit 8 rdr rgs, af hvilka han gifvit hälften till Högberg, som dock vid Laurens hemkomst till honom äterställt hvad han af Kabl erhållit; urmakargesällen Lundberg hade en dag i Januari mänad sett Kabl nnder husbondens fränvaro öppna dennes chiffonier och, under yttrande: det är väl icke så farligt att hugga nägra urglas., från densamma framtaga och sig tillegna åtminstone ett urglas. En dag efter det Kabl lemnat Laurens kondition, hade han inne å verkstaden erkänt, att han med falsk nyckel öppnat L:s chiffonier och derur tagit 8 rdr, af hvilka han lemnat 4 rdr till Högberg, för att denne, som sett honom föröfva tillgreppet, icke skulle omtala hvad ban sett. Bland de verktyg, som Kahl haft förvarade i enkan Frölunds hemvist och sedermera aflemnat ä verkstaden, igenkände TLundberg en del säsom L. tillhörige, ochintygade för öfrigt, att Kahl, dä han aflemnade desamma, erkänt, att han tagit dem afL.; urmakaregesällen Lundström hade en dag i Februari månad varit inne på L:s verkstad och då hört Kahl erkänna, att han, medelst begagnande af falska nycklar, ur L:s chiffonier olofligen tillgripit 8 rdr. Kahl hade vid detta tillfälle innehaft nägra smärre nycklar med afslagna ax, hvilka han lemnat ifrån sig; enkan Frölund, som för några är sedan lärt känna K. af den anledning, att hans numera aflidne broder bott hos henne, hade icke nägra upplysningar att meddela i mälet, utan hade hon endast tillätitKahl att i hennes hemvist förvara ett skrin, som skolat innehålla verktyg och andra persedlar, hvilka Kahl föregifvit sig icke kunna förvara i Laurns hus, emedan han trodde, att de der skulie taga skada af fukt. 4 Rörande 2 par lakan, 2 örngottsyvar, 2:ne halsdukar och en kudde, hvilka i Kahls gömmor anträffats och han sagt sig hafva fört med sig från Gottland, då han i nästlidne sommar, efter ett kort besök derstädes derifrån äterkom, upplyste enkan L., att Kahl längt förr än han reste till Gottland lemnat desamma till L. och då uppgifvit, att han köpt dem frän aflidne urfobrikören Michals sterbhus. En del af persedlarne hade ock varit märkta med bokstafven M.; enkan L:s dotter upplyste hufvudsakligen detsamma som modren, men kunde icke påminna sig tiden, dä Kahl till henne lemnat de ifrågavarande persedlarne. Synbarligen förlägen öfver hvad sälunda kommit Kahl till last, fortfor han ändock att bestrida vittnesmålen samt pästod, att enkan L:s uppgift i afseende på tiden vore origtig; hvarefter målet för ytterligare bevisnings förebringande. uppsköts till annan dag. — Extra vindragaren Gustaf Blomdahl hade sistl. söndag ä den krog i huset a 56 vid Westerlänggatan som extra vindragaren Lönns hustru innehar, bort: spelat ett silfverfickur på sä sätt att 90 st. lottsedlar å 8 sk. bko st. blifvit försälde, och den som innehade den nummer som uppdrogs blef egare afuret. Affären hade gått mycket bra och en person vunnit uret. Emellertid lärer en af deltagarne i nöjet varit missnöjd med att icke han af Fortuna blifvit gynnad, hvarföre saken anmäldes i polisen. Blomdahl mäste i dag böta 10 rdr bko för tillställningen. — I dag fortsattes uti poliskammaren ransakningen med artillerikonstaplarne Hjort och Reuter, tilltalade att i söndags ätta dagar sedan hafva förföljt bokhandlaren De Vylder och, då de uppnätt honom uti Sperlingsbacke, med spön obarmhertigt piskat hans i band medhafde hund. Vid förra förhöret då befälet på allt möjligt sätt sökte ställa åtalet i en för de tilltalade högst fördelaktig dager, hördes, på yrkande af hr De Vylder, konstspeln Lundell, hvilken efter aflagd vittnesed förklarade, att bans kamrater alldeles icke slagit hunden eller oqvädat De Vylder och att de vid tillfället skulle varit försedde med spön vore icke sant. I dag hördes en 16-ärig yngling, kyparelärlingen Hjorman, hvilken bestämdt intygade att icke allenast ÅT Reuter och Hjort, utan äfven Lundell kommit sprinIgande efter br D. V. och då de uppnått honom hade alla tre under utösande af skällsord piskat hunden på det grymmaste sätt. Alla tre hade de varit förseddej I med länga spön och iklädda släpmundering. Hr polismästaren vände sig nu uti allvarsamma ordalag till Lundell och föreställde honom ytterligare vädan och följderna af mened, ty det kunde ej förmodas att den unga gossen talade osanning. Lundell fortfor dock att vidhålla sin förra berättelse. På ett allvarlligt sätt erinrades Hjort och Reuter att erkärina sitt fel och icke låta med vittnen öfvertyga sig om ätaJets riktighet. De kunde dock ej förmås erkänna angifvelsen och visade isynnerhet Hjort en fräckhet utom alla gränser och tycktes nästan skratta ät de föreställningar han erböll. Kömmissarien Backlund förmodade dock att det icke skulle blifva honom svärt att få styrkt att de tilltalade varit försedde med spön, lisynnerbet som desamma säkerligen hemtats ur stallet uti Aminoffska huset. Mälet uppsköts till nästa tisdag. — Sist!. gärdags natt har skomakaregesällen Johan Fredric Björkqvist kastat sig ut frän ett fönster 1 2 VOL RR ÄR TNA TAN