Aftonbladet – 27 april 1852, sida 1

Så redo de förbi, en af herrarne tecknade derunder till. oss att paraplyen redan var upptagen och återlemnad i kuskens händer. Jag var glad att ha återfått. min trogna reskamrat, och nästan lika glad att genom dess sjelfuppoffrande åtgärd ha fått ett intryck af drottning Victoria, som jag näppeligen kunnat. få bättre. Det finnes ansigten, som man kan se på hela dagen och ändå ej förstå förr jän man sett en tår i deras öga. Det finnes -ocksansigten som äro: oss. fördolda gåtor, till dess: ett leende eller ett godt skratt upplyser dem, Och så när drottning Victoria skrattande och helsande flög mig förbi, lätt och luftig som en elfdrottning, då begrep jag, med ett, trollmakten i; hennes personlighet. Ty som : solljus brytande ur molnen, som en blomma med ett slår ut ur: sin knopp, så var det glada löjet i drottningens ansigte. . Det var deri en hög grad naturligt lif, friskhet, qvickhet, godlynthet, en god del egendomlig karakter. Och jag kan efter detta väl förstå hvad en ädel fru, som ofta ser drottningen, en gång sade till svar på min anmärkning: hvilken liten drottning j hafven! Ja det. är en liten drottning, men i stor styls Hon förefaller, mig alltid som en menniska, sådan Gud skapat henne, då de flesta menniskor synas mig vara icke såsom han skapat dem. Se En menniska, sådan Gud skapat henne; naturfrisk, sann i allt! Huru vackert! Och de många menniskorma, såsom han icke skapat dem, — huru sannt! l Ack! . Uppfostrare, uppfostrings-anstalter, böcker, verlden, de sörja för att vi icke bli sådana Gud skapat oss, och att det stundom gårsut halfva lifvet, ja lyckas stundom ej på hela lifstiden, att: finna ut hvad Skaparen egentligen ämnat oss till. 4 Det är lätt att se hvilken tjusmakt en nä