Aftonbladet – 27 april 1852, sida 1

Kung Ahasverus och drottning Esthers historia upptog mycket rum på väggarne i åtskilliga rum. Ahasverus är en gammalmodig herre. Men Esther är en gestalt för alls tider, och så är Mardochai — denne man som icke böjde sig för Haman, Skall drottning Vietoria fara ut i dag? frågade vi några af slottsbetjeningen. De visste icke; men ansågo det troligt. Drottningen hade promenerat till häst några gånger, sista veckan, kanske skulle hon äfven i dag rida ut på eftermiddagen. i hade redan varit på Windsor ett par timmar, klockan var öfver tre på eftermid ar en; vi önskade vara hemma innan mörkret om, och som inga anstalter syntes till en kunglig utfärd, beslöto vi att ej vänta längre utan begifva oss på väg. Vi gingo till vagnen som höll utanför gallerportarne nedanom borgens närmaste omkrets. Här utanför voro omkring hundra personer samlade, mest. ur den fattigare klassen, ehuru temligen väl klädda, som tycktes vänta: på något, som skulle komma från borgen, mot hvilken de sågo upp. Vi hade just stigit i vagnen för att afresa, då vi hörde sägas: Drottningen kommerl, Riktigt! Drottning Victoria med prins Albert och följe kom ridandes ned ifrån Morgen och fram mot gallerportarne, som öppnades för dem. Vi ställde O88 vid vägen för att få se drottningen så väl som möjligt. Det var ej heller svårt. Hon red helt sakta, i det hon såg sig lugnt omkring. Hon var klädd i en svart, tätt åtsittande riddrägt, en svart manshatt utan slöja eller prydnad, och red på en brun häst. Till venster om drottningen red Prins Albert, till höger om henne en äldre herre, som såg tysk ut. Efter drottningen red, på en liten -häst, hennes äldsta son, den lilla prinsen af Wales, ensam i ledet, efter