Aftonbladet – 26 april 1852, sida 3

ett föga grannlaga sätt. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Sedan förhör uti målet angäende f. kronoarbetskarlarne Sandberg och Lundgren blifvit, i anseende till ena mälseganden löjtnanten v. Törnes fortfarande sjuklighet, hället hemma hos denne, dervid hufvudsakligen förekommit, att v. Törne förklarat det han hvarken skrifvit eller lätit skrifva den af Sandberg till handlanden Hirsch Aronsson vid beläning af en allm. pantlänekontorets sedel lemnad handling, äfvensom att flera andra af Sandberg under ransakningen gjorda uppgifter vore osanna — förevar mälet i dag äter på rädstufvurättens fjerde afdelning, då slutpåstående skulle af allm. äklagaren afgifvas, men målet mäste ytterligare uppskjutas i anseende dertill, att Lundgren begärde polismästaren Sträles och fångvaktaren Afzelii hörande derom, att förre inspektoren Anderson för dem gjort olika berättelser om sina samjer i häktet med Lundgren än den han vid rätten afgifvit. — Ogifta qvinspersonen Maria Charlotta Nyqvist, med hvilken en längre tid ransakning hållits å rädstufvurättens femte afdelning, dömdes att, för andra resan stöld af gods till värde af 9 rdr 18 sk. bko samt första resan inbrott, i ena bot afstraffas med 18 dagars fängelse vid vatten och bröd, ä en söndag i Adolf Fredriks församlings kyrka undergå uppenbar kyrkoplikt och att derefter å norra korrektionsinrätt ningen här i staden till allmänt arbete hållas; samt ogifta qvinspersonen Catharina Charlotta Höijer, som falskeligen erkänt, att hon föröfvat den stöld, hvilken Nyqvist öfvertygats hafva begätt, dömdes att derfs straffas med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Sistlidne thorsdag fortsattes inför rädhusrättens 5:te afdelning ransakningen angäende det ätal.som blifvit väckt emot garfvargesällshustrun Svanbom, för att utröna om icke den vanskötsel ett till hennes omvärdnad lemnadt flickebarn undergätt, varit orsaken till barnets död. Hustru Svanbom inställde sig icke, men på allmänna äklagarens, stadsfiskalen Mellbins yrkande. blefvo de inkallade vitinena athörda med för Svanbom lem nad öppen jäfsrätt. Såsom vittnen hördes derpå hustru Forssling, pigan Söderström, hustru Lindvall, skarprättaren Hafström, hustru Jonsson och hustru Nygren. Forssling, Lindvall, Jonsson och Nygren uppgäfvo att då hustru Svanbom i November mänad sistlidne är emottagit barnet, hade det varit friskt och icke behäftadt med nägot lyte, och sädant har äfven blifvit styrkt genom intyg från Södertelje, hvarest barnet hade varit i värd intill dess det lemnades till Svanbom. Barnet hade om dagarna fätt ligga å en matta på golfvet och om nätternepå en kall och fuktig kudde, som om dagarne under snö och regn hängt ute på ett plank. Barnets sängplats hade varit i ett hörn af rummet, hvarunder en nyligen med stenfyllnad tilltäppt brunn är belägen: Lindvall hade vid ett tillfälle en hel dag varit inne uti Svanboms rum, då denna var borta, och på hela dagen hade barnet icke erhällit den ringaste föda, förr än sentom qvällen. — Åtskilliga barnet tillhörige linneoch klädespersedlar hade Svanboms eget barn fätt bruka, När barnet nu borttogs från Svanbom och lemnades till i samma hus boende enkan Lindvall, var det alldeles utmärgladt och hade i följd af vanvärdnad det stackars barnets ben varit alldeles hopdragna hvarjemte tecken syntes till liggsär. Nägon läkare hade Svanbom aldrig tillkallat. Hafström, som är vice värd för huset n:o 26 vid Horn tullsgatan, hvarest S. bor, kunde endast intyga att kudden om dagarne i köld och snö dels hängt på ett plank och dels legat öfver ett murbruksämbar. Pigan Söderström ville framkomma med det pästående, att barnet varit lamt då det lemnades till Svanbom; men sedan kärande-ombudet upplyst domstolen, att han hade anledning förmoda det Söderström blifvit intalad att icke omtåla sanna förhållandet, blef hon af domstolens ordförande allvarligen uppmanad ati icke af nägot skäl dölja hvad hon hade sig bekant. Hon rättade derefter sin uppgift derhän, att hon väl icke observerat att barnet varit lamt, men hört Svanbom yttra sädant. Målet uppsköts tills om thorsdag, till hvilken dag hustru 9. skulle kallas att vid äfventyr af hemtning personligen inställa sig. — Skomakaremästaren Lundberg, boende uti huset MM 2 i Yxsmedsgränd, hade i dag lätit till poliskanrmaren uppkalla sin gesäll, Eriksson, derföre att han skulle hafva knuftat och slagit mästaren. Vid polisförhöret upplyste deremot såväl de af mästaren som af den tilltalade gesällen åberopade vittnen, att rhästaren illa misshandlat Eriksson och dertill begagnat en karbas, som E. nu förevisade. Sedan kommissarien ansett sig kunna försäkra, att E. knuftat sin mästare och Lundberg var nog ädelmodig att nedlägga mälet, så fick detsamma förfalla. Med denna utgäng syntes hvarken Eriksson eller vittnena nöjda, ty de blefvo ej tilldömda ersättning för inställelsen. — Skomakaregesällen Carl Axel Pettersson blei sistl. lördag uti Svartens gränd anträftad blodig och tilldelad 2:ne slag i bufvudet. Väldsverkaren ertappades snart och befnnns vara skräddarmästaren Sven Gustaf Lundgäård. Han fördes ned till fältskärsstugan dit Pettersson för att bli förbunden redan var afförd och hvarpå L. erkände väldsbragden. Vid polisförböret i dag vidhöll Lundgärd att han med nägra nycklar tilldelat P. de äkommor han hade, men att det endast skett derföre att P. efter att ä Bruses krog hafva oqvädat L. stält sig utanför porten i försåt för honom,