Aftonbladet – 22 april 1852, sida 3

(Insändt.) Om vagnmåleriet i Sverge. Med nöje har man funnit att några af de äsigter, som blifvit framställde i Berättelser utaf Svenska Inlustri-idkare rörande besöket vid verldsexpositionen i Lonlön sistldne sommar, lyckats tillvinna sig uppmärksamhet af en insändare i Aftonbladet för den 30:de sistl. Mars. Öfvertygad, att svenska industrien viner dervid, att dess idkare offentligen framlägga sina örslag till yrkenas förkofran, och meddela äsigter om bättre arbetsmethoders införande samt-öppna diskussion om det ena eller andra arbetssättets företräde, har man trott sig böra besvara de anmärkningar som i Aftonblads-artikeln-blitvit framställda. De punkter i berättelserna som ådragit sig anmärkningarne, äro följande: Pag. 34) Skälet till den engelska öfverlägsenheen uti vagnsmälning är, att dä vagnsfabrikerna der sträcka sig genom flera väningar, mellan hvilka vagnarne förflyttas medelst hissverk, vagnarnes träarbee tillverkas derstädes i någon af de öfre väningarne, der luften är torr och fri från fukt, och der rerkställes äfven målningen. Dessutom hålles den serskilda ferniss-verkstaden stängd, på det ej damm nå uppröras och lägga sig i den halftorra fernissan. Denna beredes ej af mälaren utan köpes frän serskilda fabriker, hvarigenom den erhälles. af bästa beskaffenhet. I London verkställes hela målningen med vapen och allt, på trenne veckor, en tidsvinst, hvarpå len som beställer en vagn, naturligtvis fäster särdees afseende. Jag vill icke ingä i närmare detaljer rörande sjelfva mälareyrket, men d till Expositioner cke medföljde någon vagnsmålare, torde jag få nämna, att vagnarne der icke spacklades, såsom hos 0ss ir brukligt, utan strökos genast med grundfernissa på rädet, vanligen uti 7 omgångar, hvarpä slipades. Pag. 36. ?) Jag besökte tvenne fernissfabriker och köpte der vagnsternissa, säsom ett försök. Jag har sedan begagnat denna fernissa och funnit den utnärkt, samt önskade gerna vidare förskrifva häraf, om ej en besynnerlig tull-lagstiftning, till skydd för n fabrikation, som ej finnes i landet, belagt vagnsernissa. med öfver 30 procents tull. Pag. 27 :). Men huru skall man få denna (vagnsnälningen) till nägon likhet med den engelska, det ir en fräga, som hvar och en, hvilken intresserar sig ör ett vackert, väl utfördt och varaktigt vagnsarbete ;nskar få besvarad. Det är äfven för otacksamt att redlägga ett omsorgsfullt och utsökt arbete på vagnnakeri och smide, så länge vagnsmäleriet står på len punkt, det nu befinner sig. Man har här sett ragnar förfärdigas, hvilka, hvad vagnmakeri ochsmile beträffar, med nöje kunnat skädas, men hvilka ärdigmålade blifvit så vanställde, att de med möda unnat igenkännas. Ingen vagnsmålare medföljde ;xpeditionen :till London, för att se de vackra arbeen, som der voro utställde, men ej heller kunde de rafva dragit nägon nytta deraf, enär man icke gewom att se ytan, kan inhemta konsten. Uti andra yrken resa gesäller ut, för att se sig omkring och 1tbilda sig i sitt yrke; men uti vagnsmäleriet har nig vetterligen ingen beflitat sig derom. Männe det ecke hade lika mycket skäl för sig, att på allmän sekostnad utsända nägra eller nägon elev uti vagnsnäleriet, såväl som uti tafvelmälning? Det torde uräktas mig att jag här afvikit från hvad som hörer ill mitt yrke, men då det ena yrket är så nära förnadt med det andra, och dä det äfven gäller fleras ntressen och nytta, bör man icke helt och hället förvigå detsamman. Anmärkaren kämpar hufvudsakligen emot ett pätäende, som i det ofvanstående ej finnes ens på det ulägsnaste antydt, neml.: att man här skulle kunna efva endast af vagnsmåleri; och yttrar: ingen med undt omdöme lärer helt och hället uteslutande egna 1) Ur sadelmakaren Ljungqvists berättelse. 2) Ur vagntabrikör Fribergs berättelse. 3) Ur vagnmakaren Pettersons berättelse. 5 öken. Amersktret rear nörtNRN