simpelt utvertes på något rätt stort invertes. Jag gick upp i rummen från den ena våningen till den andra, tre trappor högt. Ack! nu försvann allt hopp, och all aktning för regeringens omsorg för qvinnors bildning — åtminstone i ritkonsten. I trånga, mörka rum sutto sextio å sjuttio unga fruntimmer, så sammanträngda på hvarandra att de borttogo för hvarandra ljus, rum och — som jag tyckte — andrum. De hade ej utrymme för uppställning af modeller (några gipsbilder stodo på ett mörkt hörn i rummet), ej utrymme att ställa något i rätt dager eller perspektiv. Der jag gick fram emellan lederna måste de unga flickorna flytta sig och sina ritställningar undan, på det: jag måtte komma fram. Ett par af dem såg jag sysselsatta att måla en lefvande, men — vissnad blomvext, stående i glas. Och likväl kommo de hit, och likväl sutto de här, dag efter dag, trägna, hopträngda, de arma unga flickorna! Så stort var deras begär, så stort deras behof att lära. I huset midt öfver gatan, i Sommersethouse,, var regeringens ritskola för gossar; och den hade alla företräden i stora rum, modeller, lärare. Men det oaktadt, och fastän på flickornas sida varit alla missgynnande omständigheter, så hade under de tvenne år, som offentlig examen anställts öfver båda skolornas arbeten, prisen blifvit tilldelade flickornas. Så bestämd var deras öfvervigt italang för den ornamentala konsten, så vacker de manliga domarnas oväld. Man berömde mycket öfverlärarinnan i flickornas ritskola, som sjelf lärer vara en utmärkt konstnärinna. Jag måste beklaga henne att icke ha bättre tillfälle till utveckling af sin och. sina unga elevers kallelse än det, som skänktes afregeringens ritskola för fruntimmer. Ovilkorligen flydde min tanka tillbaka öfver hafvet, till landet, till folket, som bland