är Queens-College,, en nyligen inrättad akademisk läroanstalt, för att bereda unga fruntimmer tillfälle att studera och graduera i likhet med unga män, och att gå så långt i inhemtande af kunskaper, som deras natursgåfvor det medgifva. Bildandet af skickliga lärarinnor (hvarpå man säger att det i England är stor brist) är närmaste ändamålet med denna anstalt, under regeringens och statskyrkans: beskydd. The ladies college,, icke långt derifrån, är en akademi i samma afsigt, grundad. af: dissenters från statskyrkan. Båda anstalterna äro lofvärda begynnelser på en bana, der den yngsta af jordens stater — Förenta Staterna — gått långt framom moderlandet och alla Europas länder, nemligen beredandet af utvägar för Qvinnans intellektuella utveckling. Längesedan klar öfver vigten af denna utveckling ej blott för qvinnorna sjelfva, utan äfven för männerna, för hela det uppväxande slägtet, hade jag i England likasom i Amerika frågat: Hvad göres för Qvinnorna? Man hade ej mycket att svara mig derpå i England. Men-man hade dock i London asylen för gamla lärarinnor (och skönare inrättning kan intet land uppvisa) hemmet för de unga, de två akademierna sarat — regeringens ritskola för fruntimmer, (Government School of Design for females). Jag hade redan anmärkt denna öfverskrift på dörrposten till ett hus i Strand, snedt öfver det, der jag hade min trefliga bostad. Och jag var mycket angelägen att besöka fruntimmersritskolan i det stora, ståtliga London, skolan som bar det stora namnet: Regeringens ritskola för qvinnors Den måste vara något rätt stort och ståtligt, tänkte jag. Ingången lofvade icke mycket. Den var trång och ruskig. -Men — det betyder intet. Engelsmännen ha ibland en fason att sätta ett